Brunch
Vi åt brunch (Jag vet, jag vet, jag gillar egentligen inte anglicismer, men det var faktiskt frukostmat vid lunchtid, så då får det bli brunch på svenska också. Frunch låter så löjligt.) tillsammans med N the Canadian och hans koreanska fru Y. Ganska kul, tre utlänningar och en taiwanesiska konverserandes på kinesiska lockar alltid till några höjda ögonbryn. Men vad gör man? Kinesiska är ju det enda språket vi har gemensamt eftersom Y bara pratar koreanska och kinesiska. Ingen av oss andra är speciellt haj på koreanska.
Efter ett tag kom vi in på det här med att vara gifta över olika kulturer och acceptans. Bland annat sa både Y och Lady D att de ibland känner att folk ser ned på dem för att de är tillsammans med utlänningar, Y när de är hemma i Sydkorea och hälsar på och D ibland här i Taiwan. Som vore de "rasförrädare", för att använda ett obehagligt ord. Det är ju inte speciellt kul när det händer, men det är inte mycket att göra något åt. Det bottnar i okunskap och man utbildar inte en rasist på fem minuter. Då är det bättre att genera dem och få dem att tappa ansiktet så att de dryper av istället.
Själv har jag någon gång till och med hört det urbota korkade påståendet att "ni utlänningar kommer bara hit och stjäl våra kvinnor." Stjäla? Det innebär ju bara att man säger att "våra kvinnor är vår egendom, och dessutom är de så in i helvetes korkade och viljelösa att det bara är att peka på dem och säga 'Kom med mig' så följer de med trots att de egentligen inte vill." Knappast troligt, vare sig vi talar om svenskor, taiwanesiskor eller koreanskor.
Längre än så kom vi inte den här gången, för kaffet tog slut.