En svensk i Taiwan

Det är inte förrän man inte kommer åt internet som man inser hur pass beroende man faktiskt är av det. Eller man skulle nog snarare säga "...innan man inser hur pass långt man integrerat det i sitt liv". Allt det här snacket om att vara beroende av internet är lite löjligt, eftersom det har en negativ klang. Så länge man använder det till något nyttigt (valfri definition) är det ju ändå något positivt, och faktum är att det besparar mig tusentals kronor årligen.

Hur som helst, jag kom till tidningen idag och nätet var nere. Man kan ju inte göra nånting. Som översättare är man beroende av tillgång till tidningar, lexikon, myndigheter osv, osv, för att kunna kontrollera uppgifter, ord, fraser, terminologi, stavningar av namn. Allt, i stort sett.

Hemma använder vi också datorn istället för uppslagsböcker, ordlistor och ordböcker. Jag skulle behöva nationalencyklopedier från ett flertal länder för att klara av mitt frilansarbete om jag inte hade tillgång till internet. I morse upptäckte jag just att jag för 549 spänn om året kan få kontinuerlig tillgång till en ständigt uppdaterad svensk nationalencyklopedi om jag vill, och övrig information står alltid att finna tack vare Den Allsmäktiga Google. Dessutom får jag gratis tillgång till Svenska Akademiens Ordbok, och SAOL för 149 spänn om året. Och vi lyssnar på radio från hela världen, vilken sorts musik vi än vill lyssna till så finns det minst ett oräkneligt antal stationer tillgängliga. Och TV. Vi satt här i Taipei och kollade senaste avsnittet av Svenska Dialektmysterier till frukost varje vecka i åtta veckor. Helt suveränt, vilken möjlighet för D att behålla sin svenska.

Och med underbara, fantastiska, otroliga Skype kan jag ringa mamsens och pappsens eller vem som helsts analoga telefon när jag vill, och jag har satt upp ett stockholmsnummer för Skype (ett helt vanligt 08-nummer) som vem som helst kan använda för att ringa vår dator här i Taipei. Som jag sedan tar på vår vanliga analoga sladdlösa telefon eller kan vidarebefordra till min mobil eller vilket annat telefonnummer som helst, var jag än befinner mig, bara för att jag bor i Taiwan där alla såna här underbara och praktiska prylar finns att köpa för att det är här de görs (själv fick jag den av tillverkaren när jag gjorde en översättning åt dem). Det innebär också att jag kan ringa från min mobil eller vilket annat nummer som helst till min dator där samtalet sedan kopplas över till Skype så att jag kan prata med andra Skypeanvändare eller vanliga telefoner via Skype från puben på fredagskvällen om jag vill.

Okej, okej, jag är beroende av internet.

Jo men visst.