Bristande respekt
En snäll, kort, halvflintis, glad och skrattande gammal farbror kom just in här på tidningen och konstaterade att sekreterarna inte jobbar idag. Det stämmer, sa jag och undrade lite försynt vad han hade för ärende hit kvart över åtta en söndagskväll.
-Jag tänkte bara komma och önska er ett gott nytt år.
-Jaha, tack, gott nytt år. Jag ska se om inte chefredaktören är här. Vad heter du i efternamn?
-Jag är tidningens styrelseordförande.
Hoppsan. Jag ropade snabbt på fröken Chefredaktör och gick sedan och ställde mig i skamvrån. Det var allt lite genant trots att det var första gången jag sett karlen på sex år här på tidningen.