Det var bättre förr
Trädkramare är bra. 
Vi behöver folk som får våra träd att förstå att vi respekterar och älskar dem. Jag menar, nu för tiden kan man ju inte ens gå igenom en dunge, och än mindre en skog, utan att behöva vara rädd för att få en gren i huvudet eller en buske i skrevet, eller åtminstone bli fälld av en rot. Det enda som återstår är att gå ut och krama ett par träd till och hoppas att ryktet sprider sig.
En bild från min polare Paul A.C. Cooper i England.