En svensk i Taiwan

Nätverket är nere här på Taipei Times. Ganska skönt med några timmar att bara blogga och surfa runt på nätet efter ett par veckor med jobb från nio på morgonen till två-tre nästa morgon, några timmars sömn, och sen upp igen. Frilansarbete innebär inte bara frihet om någon nu trodde det...

Det enda jag unnar mig är ett par timmar på gymmet varje dag för att det motverkar spänningshuvudvärk och axelvärk från alla timmar framför datorn. Ett tag var det så att jag ibland vaknade miss i nassen av värken, och det är helt borta nu. Men det innebär istället att jag är ledbruten och oförmögen att göra annat än att trycka ned tangenterna på tangentbordet efter att ha ökat doseringen på gymmet den här veckan. Fast till och med i fingrarna har jag träningsvärk, tror jag. Aj.

Läste att Bob Dylans liv ska bli film och att inte mindre än fem olika skådisar ska spela honom under olika perioder i hans liv. Ingen av de fem är dock Bobban själv, däremot ska Kate Blanchett spela honom som ung. Hur ska det gå? Hon är ju snygg, och trots att Bobban har karisma (det vet alla som sett No direction home och den gamla Pennebaker-dokumentären från hans sista akustiska turné I England 1965) så det räcker och blir över kan man knappast beskylla honom för at vara snygg.

Läste också att det varit jordbävning i Stockholm, 2 på Richterskalan, och ett ganska grunt skalv, så det skakade tydligen till. Har man inte upplevt en jordbävning förr är det så klart läskigt när jordtjuren vänder på sig, men efter den stora (drygt 7 tror jag det var) grunda (1 km ned) jordbävningen i september 1999 och otaliga andra, låter det så klart mest som en susning i säven, eller som att jordtjuren fjärtade snarare än vände på sig, för att använda kinesiska och taiwanesiska metaforer (taiwanesiska är ett mycket mustigt språk som inte drar sig för bajshumor).