Hem
Jag gillar de där stunderna av stillhet och tystnad som man får på kvällen ibland, efter att D gått och lagt sig och efter att lamporna släckts i nästan alla fönster i husen runt omkring. Tystnaden som uppstår när trafiken sakta stannar av och gatorna långsamt avfolkas. Det är som om sinnena helt plötsligt vaknar till liv igen, helt plötsligt hör man trafiken, blir medveten om folk som går förbi nedanför fönstret, hör en ensam hund som skäller nånstans en bit bort, alla de ljuden man blir döv för på dagtid för att de finns överallt.
Att den stunden på kvällen få hälla upp ett glas vin och gå omkring och pula lite i tystnaden och stillheten för sig själv är helt fantastiskt. Helt plötsligt känns det som en gåva att få diska ur dagens sista kaffekopp och vika tvätten medan man går igenom i huvudet vad man gjort under dagen eller bara låter tankarna flyta fritt, för att sedan sätta sig ner och i lugn och ro läsa en artikel i The Economist eller ett par kapitel i den senaste boken innan man går och lägger sig.
Jag nämnde allt det där för D precis innan hon gick och lade sig ikväll, och fick till svar att "Det är det som är hemkänsla, det är vad det betyder att vara hemma."