En svensk i Taiwan

Det blev bara en enda recension av alla böckerna jag läste förra året, så jag skall försöka att skärpa mig i år. Här kommer den första.

Det här är en starkt teoretiskt grundad tolkning av legitimitet, betydelse och kunskap i skapandet av taiwanesisk identitet. Den tolkar innebörden av en taiwanesisk identitet baserat på Derridas teorier om språk och dess betydelse.

Starkt förenklat hävdar Harrison att det inte finns någon objektiv taiwanesisk identitet som existerar som ett enhetligt objekt fristående från språk och språkbruk. Med det menar han att ett synsätt som förutsätter att det finns en objektiv kunskap om identitet eller objektiv social kunskap i grund och botten ser existensen av en taiwanesisk identitet som en naturlag i sig som bara väntar på att bli upptäckt. Det synsättet innebär enligt Harrison att ett uttryck för en taiwanesisk identitet ses som en reflektion av denna objektiva sanning och därmed inte säger någonting om identiteten, dess betydelse och framväxt.

Enligt Harrisons synsätt är nationell identitet en del av språket, och inte ett objekt som existerar utanför språket. Det innebär att när vi talar om en taiwanesisk identitet så utvecklar vi den genom att definiera den i det ögonblick vi talar om den. Forskare måste alltså vara medvetna om att de ofrånkomligen deltar i skapandet av det ämne de forskar om, och att så kallade objektiva studier av en självständigt existerande taiwanesisk identitet som kan redovisas som opinionsundersökningar och procentenheter inte alls är objektiva.

Ett exempel för att konkretisera det här resonemanget är citat av två taiwaneser som beskriver hur utbildningen i Taiwan endast i förbigående nämner Taiwans historia och geografi medan detaljerade kunskaper om Kina krävs. En positivistisk syn som ser taiwanesisk identitet som ett fristående objekt anser att dessa uttalanden görs för att sagesmännen har en taiwanesisk identitet, vilket enligt Harrison innebär att uttalandena saknar kraft att förklara hur och varför det finns en taiwaneisks identitet och vad den består av. Han ser istället dessa uttalanden som en förklaring av hur de ser på Taiwan och att det är just denna syn på Taiwan som skapar deras taiwanesiska identitet och därmed också förklarar vad denna identitet består av och var den kommer ifrån.

Efter att ha lagt den teoretiska grunden i de tre första kapitlen övergår boken till ett mindre teoretiskt resonemang som behandlar ett flertal aspekter av formeringen av en taiwanesisk nationell identitet. Han förklarar hur 228-incidenten varit den kanske starkaste efterkrigsinfluensen på den taiwanesiska identiteten eftersom den klart separerade Taiwan och markerade det som skilt från Kina. Det var också efter 228 som taiwanesiska nationalister började arbeta på att skriva en taiwanesisk historia samtidigt som ett flertal organisationer för taiwanesisk självständighet bildades av den taiwanesiska diasporan.

Han beskriver också hur den taiwanesiska identiteten utvecklats i skriftliga media, i samband med KMT/ROC-regeringens förlorade legitimitet i samband med misslyckandet att hävda ROC:s rätt till Diaoyutai-öarna i förhållande till Japan i början av 1970-talet, förlusten av diplomatisk ställning, Chungli-incidenten 1977 och Kaohsiung-incidenten 1979, alla exempel på större händelser som påverkat synen på Taiwan och särskiljt föreställningen om Taiwan från föreställningar om Kina, ROC och Formosa som nationella identiteter.

I grund och botten menar Harrison att det blotta faktum att namnet Taiwan finns och används innebär en taiwanesisk identitet vars innehåll ständigt skrivs om efterhand som vi talar om den och debatterar den och det förändrade språkbruket ger det nya meningar: det som en gång hette Republiken Kina gled över i namnet Formosa, för att sedan bli Formosa (Taiwan), innan det blev Taiwan (Formosa) och sedan bara Taiwan, även på officiell regeringsnivå. Denna serie av förändringar i språkbruk skulle alltså innebära en utveckling av synen på Taiwan och därmed den taiwanesiska nationella identiteten som delvis kommer av den ackumulerade symboliska kraften som läggs i namnet Taiwan.

Exempel på sådan symbolik som en del av den taiwanesiska identiteten till skillnad från andra nationella identiteter är en tigerekonomi, det ekonomiskt miraklet, 228-incidenten, den vita terrorn, den japanska ockupationen, en asiatisk demokrati, ett immigrantsamhälle, ett mångkulturellt samhälle, osv.

Andra bloggar om: Taiwan, nationell identitet, bokerrecension, böcker och taiwanesisk identitet