Taiwan in transformation, Huang Chun-chieh
En ointressant bok av en medioker historiker. I inledningen säger han bl.a. att han som taiwanes och historiker är i en unik position för att kunna ge en objektiv och personlig beskrivning av Taiwans förändring: han har en inre förståelse av Taiwan eftersom han föddes och växte upp här och han har en objektiv förståelse för att han har ett historiskt perspektiv. M.a.o. det gamla vanliga argumentet att blod är tjockare än vatten, och att man inte kan förstå problematiken om man inte är taiwanes upphöjt till akademisk kunskap. Personlig är dock subjektiv och därmed inte objektiv, och det märks igenom hela boken. Och så fortsätter det, massor av subjektiva påståenden som inte kan emotsägas eftersom han redan slagit fast att det här, det förstår han för han är taiwanes.
Sedan ägnar han 60 av drygt 200 sidor till att diskutera konfucianism och hur den akademiska disciplinen förändrats utan att på något som helst sätt förankra det i Taiwan och relatera det till de enorma förändringar som det taiwanesiska samhället genomgått de senaste 20 åren, med resultatet att mer än en fjärdedel av boken inte har någon som helst relevans till bokens uttalade tema: Taiwan i förändring.
I övrigt innehåller boken ganska många motsägelsefulla uttalanden, och det är kanske det som är dess mest (enda?) intressanta aspekt: precis som stora delar av det taiwanesiska samhället verkar han inte helt klar på vad en taiwanesisk identitet innebär trots att han lägger 65 sidor på att diskutera framväxten av ett taiwanesiskt medvetande och det framtida förhållandet mellan Taiwan och Kina.