Atomised av Michel Houellebecq
Det är redan flera veckor sedan jag läste den här boken, men det har aldrig blivit tid att sätta sig ner och skriva ned intrycken. Fast nu kör vi.
Houellebecq är precis lika provokativ och rolig i den här boken som han var i Platform. Boken handlar om Michel och Bruno, två halvbröder med samma mor, som dock inte träffas förrän de blivit äldre. Michel, en biolog, är helt oförmögen till ett socialt och känslomässigt liv, medan Bruno lever ett liv där han omsätter sina sexuella fantasier i konstant onani och någon enstaka gång också faktiskt sex med en kvinna. Man kan kanske säga att Michel övervinner sin känslomässiga oförmåga genom ett intellektuellt, tankens liv, medan Bruno tvärtom övervinner intellektets ensamhet genom sina sexuella fantasier, även om orsaksförhållandet aldrig står riktigt klart.
Ytligt sett handlar boken om de två bröderna, men under det handlar det mer om samhällsförfall och alienering, om ett samhälle där religion, livsinnehåll och mening har ersatts av flummiga new age-filosofier och engagemang i ensaksfrågor, medan mänsklig värme och kontakt ersatts av tomma sexuella förbindelser utan någon djupare mening -- atomiseringen i bokens titel, antar jag (den har också översatts under namnet Elementary particles, vilket är en direkt översättning av det franska originalet).
Till slut tar Houellebecq genom Michels arbete som molekylärbiolog kål på den mänskliga arten och ersätter den med nästa steg på den evolutionära stegen: "Humanity should be honoured to be the first species in the universe which had developed the conditions for its successor", "There remain some humans of the old species, particularly in areas long dominated by religious doctrine" och "It has been surprising to note the meekness, the resignation, perhaps even the relief of humans at their own passing away".
Han är lika rolig i den här boken som han var i Platform, med en intelligent, intellektuell humor utan direkta gapskratt, vilket gör att man ofta läser förbi något och först efter ytterligare en mening eller så inser man vad han just sa och får gå tillbaka och läsa det igen. Han har också en del att säga, så där i förbifarten, om civilizationers utveckling, antropologi, den fria viljan, och mycket annat.
Provokativt, , cyniskt, tankeväckande, välskrivet och roligt.
Tillägg: Boken finns också utgiven på svenska av Bonniers som Elementarpartiklarna. Kommer också så här i hastigheten ihåg en artikel om Houellebecq som bland annat visste berätta att han är den ende gäst som nånsin somnat mitt under direktsändning i fransk tv. När han blev väckt ursäktade han sig med att programledarens fråga var för lång, så han somnade innan frågan hann avslutas.