En svensk i Taiwan

"Dagen som idag är en regnig dag, ja, en dag som är bra att ha," som Pugh sjöng. Det är en grådaskig och melankolisk dag denna dag som är idag. Perfekt för en busstur genom stadens gator, och att med Leonard Cohen i iPodens hörlurar se hur bilarnas bromsljus speglas i den våta asfalten. Folk småspringer medan de skyler huvudet med tidningar eller plastpåsar eller de små handväskorna som både killar och tjejer bär på här för att de inte hade paraplyet med sig ut i morse men ändå måste skydda sig eftersom de tror att regnet här i Taiwan är så surt att de kommer att ha tappat all hår i morgon bitti om de får så mycket som ett stänk regnvatten i det. Tänker sedan att det där var en rätt lång mening, och därefter tänker jag att D kommer att hinna få en hel del läsning gjord idag, plus ett par-tre timmar på gymmet och kanske en DVD på kvällskanten eftersom ingen går till hårfrisörskan i Taiwan när det regnar.

Funderar också lite över hur jag kunde överleva gårdagskvällen, ost och två flaskor vin tillsammans med två hårfrisörskor som pratade alldeles för mycket hår eftersom N nyligen flyttat hem till Taiwan efter några år i Paris, men beslutar mig till sist för att vissa saker inte kan, eller kanske inte bör, förklaras.

Stupade slutligen vid tre-blecket, med lite för mycket vin innanför västen och rätt bra i gasen. Det blir lätt så när man inte kan diskutera skillnaderna på européers och kinesers hår på lärdes vis att man får lite för mycket tid över att ägna sig åt att dricka, och när man dessutom avbryter en tre-dagars lättätardiet med att bada i vin... Detär alltid lika genant när man försöker säga något intelligent efter en stunds tystnad och förvånat upptäcker att man sluddrar.

Verkar i alla fall minnas att D kanske ska börja jobba lite med N. Och att vin från carmenière-druvan doftar starkt av slaget, förmultnande gräs eller kanske bondgård (Blodigt viltkött, som pinot noir, sa D. Med kanel på.) och smakar bränt gummi.