En svensk i Taiwan

Work, work,work på chinglish. Wocka-wocka-wocka. Vi hade en kille på ett tidigare jobb som alltid sa det när man frågade hur det stod till, oavsett om man talade kinesiska, taiwanesiska eller engelska. Wocka-wocka-wocka. Ännu en sån där dag då man inte riktigt hinner med att tänka efter, vare sig före eller efter. Inte ett frilansjobb på en månad, och sen ska man helt plötsligt klämma in två månaders arbete på tre veckor. Det verkar som det är en sån där period på gång nu igen, jobb från nio på morgonen till ett på natten. Huva. Hade en period förra året, eller var det förrförra hösten, när jag jobbade så, sju dagar i veckan i snart sex månader. Det går inte i längden, säger man, men vad menar man med "i längden" egentligen? En vecka, en månad, eller ett år? Jobben ramlar in och folk börjar räkna med en och så blir det svårt att säga nej. När jag till slut klippte så blev det som ett vakuum i flera månader. Vad skönt det var.

Men nu är det tillbaks till wocka-wocka-wocka igen.