En svensk i Taiwan

Jag vann en artighetsmatch på bussen idag. Det var fullt, så det var ståplats som gällde. Jag har en bit till tidningen, så när en plats blev ledig tänkte jag slå mig ned. Tänker bättre när jag sitter och kan titta ut genom fönstret. Dessvärre hade en kvinna som var några år äldre än mig samma tanke, och precis när jag gick mot sittplatsen gjorde hon det också. Vi backade båda ett steg när vi såg att den andra var på väg att sätta sig ned. Som den gentleman man är erbjöd jag så klart henne att ta platsen, men hon ville nödvändigtvis att jag skulle ta den.

Så där stod vi och trugade varandra att sätta sig ned en tre, fyra gånger, vi började nästan småskratta lite båda två. Sen sa hon, "Jaha, då får jag väl be om ursäkt då" (Na wo jiu bu hao yisi lou), och då visste jag att jag hade vunnit, att hon hade gett upp försöken att vara artigare än mig, att jag skulle få fortsätta att stå upp och att hon skulle sätta sig ned. Och det gjorde hon också, med ett glatt leende på läpparna. Kul att åka buss ibland. Dessutom blev en annan plats ledig så fort hon satte sig ned.

Andra svenska bloggar om: Taiwan, Taipei, bussåkning, artighet och bakvänd logik