I selen igen
Den femte dagen på det nya året. Detta är mjukstarten på återgången till vardagslivet och arbetet. Folk går till kontoret eller fabriken eller var de nu arbetar någonstans för att sparka igång igen. De vädrar ut och städar upp på skrivbordet eller startar upp maskineriet om de jobbar på fabrik. Efter det går de ut och bränner papperspengar till gudarna och ställer upp lite mat och te och kanske frukt på ett bord där de också bränner rökelse till gudarna för att beveka dem och be om ett framgångsrikt nytt arbetsår.
När det är klart får man ett litet rött kuvert med en tusenlapp eller så av chefen och sedan kan man gå hem igen för att återkomma och börja arbeta som vanligt igen i morgon. Undantag göres om månkalendern (ungefär som bondepraktikan) säger att dagen för otur med sig, i vilket fall man begår denna ceremoni en dag tidigare eller senare.
Det här är en levande tradition som jag har deltagit i på de flesta ställen där jag jobbat här i Taiwan (två av tre jobb).
Alla smatterband som smälldes av tidigare i morse antyder att många arbetsplatser fortsätter att följa traditionen trots att det i år är lite annorlunda. Morgondagen, fredag, är en klämdag vilket innebär att väldigt många får ledigt en dag till och inte börjar jobba igen förrän på måndag.
Men jobbar man på en tidning som kommer ut sju dagar i veckan finns det inget som heter klämdag och man får allt t och masa sig till jobbet i morgon i alla fall, efter sex dagars betald ledighet.
Andra svenska bloggar om: taiwan, kinesiskt nyår och Grisens år