Tjuvlyssning
På bussen till jobbet idag. Chaffisen var väl uttråkad, så han hade en pratkvarn med sig i framsätet, en gubbe i lägre pensionsåldern, högljudd. Brottstycken följer:
Gubben: Han ska bli militär. Skitbra. Då får han allt från staten. När jag gjorde lumpen tänkte jag också bli militär, det är bra, man får allt gratis, och så tjänar man pengar också, men de ville inte ha mig.
Chaffisen: Mummel, mummel.
-Nej, det kunde jag aldrig lära mig. De försökte när jag gjorde lumpen. Spelade ingen roll vad de gjorde, det gick bara inte, jag fattade inte alls, helt obildbar. Men jag är en jävel på spel och dobbel, sörru, det kunde jag lära mig, jag kan allt. Jag spelar vad som helst, vartenda spel kan jag. Fast jag spelar inte längre, jag slutade när jag muckade. När jag väl har beslutat mig för att sluta spela, då slutar jag också. Men jag kunde allt. Bara jag fick en mahjongbricka i handen kunde jag känna vilken det var, utan att se på den. Bara strök på den med fingrarna så visste jag vilken bricka det var. Fingertoppskänsla, det sitter i fingrarna, allt det där. Vilket spel du än vill spela med mig skulle vi kunna spela, om det inte var för det att jag inte spelar längre.
-Tur det, då.
-Ja, jag har prövat på det mesta. Vartenda spel du kan tänka dig.
-Blev du religiös, eller, var det därför du slutade spela?
-Nej för fan, jag tror inte på nån religion heller, inte en enda. Katolicism, kristendom, buddhism, inte en enda tror jag på.
-Tror du på spöken, då?
-Nej, för fan, det är bara båg, det finns inga. Folk säger att de tror på spöken, men då frågar jag alltid om de sett nåt nån gång. Det har de ju inte. Har man inte sett några, hur kan man då tro på spöken? Det går inte. De utmanade mig en gång, sa att det var bra mycket prat, så jag tog mat och sprit med mig och sov över på det där stället där de säger att det spökar. Jag tänkte att om det kom nåt spöke kunde jag ju bjuda på en snaps och lite tilltugg så vi hade nåt att göra där på natten. Inte kom det nåt spöke heller. Jag sov hela natten.
-Men det beror nog på om man gjort nåt dåligt, tror jag. Annars kommer de inte fram. Jag brukade inte tro på spöken, men nu gör jag det.
-Ja, jo, jag har ju aldrig dödat nån eller så, så nåt sånt där riktigt dåligt, det har jag väl aldrig gjort. Men nog har man gjort sin beskärda del av dåligheter, det får man nog säga. I alla fall så det räcker för att spökena skulle komma fram om det bara fanns några. Men det man inte ser, det kan man inte tro på.
Där var det dags att stiga av bussen.