En svensk i Taiwan

Dag -1
Vi hade först planerat att cykla norra landsvägen över ön med början i tisdags, men eftersom det regnade så beslöt vi oss för att ta tåget ned till Taitung och cykla tvärs över ön och den centrala bergskedjan där nere istället. I måndags den sjunde tog alltså vi nattåget från Taipei ned till Chishang (池上) en bit norr om Taitung. Åkte ifrån Taipei alldeles före 23.00. Cyklarna hade vi tagit isär och stoppat ned i varsin nyinhandlad cykelpåse. Ett hjul i innerfickan på varje sida och cykeln i mitten. Sänk sadeln, vrid styret i 90 grader och ta av och häng pakethållaren över cykelramen, pakethållaren som vi köpt för att kunna hänga sadelväskorna på cykeln istället för att behöva släpa på varsin ryggsäck i tre dagar som H och X gjorde. När allt väl var packat och klart var det inga problem att komma på tåget med fyra cyklar.

Dag 1
Vi kom fram till Chishang alldeles efter 05.00, bara halvtrötta efter en natt på ett väl upplyst tåg. Lyckades trots det faktiskt sätta ihop cyklarna inne på stationen för att sedan trampa ned till närmaste 7-Eleven för att skicka iväg cykelpåsarna till en 7-Eleven i Tainan. Vi ville inte släpa på 3-4 kg tom påse som dessutom är rätt så klumpig i tre dagar, framför allt inte H och X som bara hade en liten ryggsäck var. Eftersom vi inte visste adressen till den 7-Eleven där vi ville hämta upp påsarna gick det dock inte, så den mycket hjälpsamme och vänlige betelnötstuggande och öldrickande affärsföreståndaren (Vid 6-tiden på morgonen. "Menar du det här" sa han och höjde ölburken och la till "Öl är väl nyttigt, är det inte det" med ett frågande tonfall när jag undrade om han alltid startade dagen med en sådan hälsofrukost) tog med sig X till tågstationen där de skickade väskorna direkt till stationen i Tainan. Efter frukost och påsavsändning hade klockan hunnit bli 08.00 innan vi faktiskt kom iväg längs med provinslandsväg 20 (台20線) som också är den södra landsvägen över Taiwan (Nanheng 南橫公路) mot första dagens mål, Lidao(利稻), på 1063 möh.

Efter ungefär 9 km från Chishang längsmed väg 20 kom vi fram till Chulai-bron (初來橋), en ganska lång bro över den för tillfället nästan uttorkade Hsinwulüfloden (新武呂溪). Väl över bron svänger man höger. Här någonstans började det regna för första gången. Men vad gjorde väl det, vägen var vacker där den ringlade sig fram högre och högre upp över floden och med mer och mer spektakulära vyer som såg ut som traditionella kinesiska landskapsmålningar. Vid kilometermärke 190 ungefär, drygt 600 möh, cyklade vi förbi de första björkdungarna.

I Tianlong (天龍) vid kilometermärke 186 hade det slutat regna, och vi stannade där för att käka en lätt lunch. När vi sedan skulle ge oss iväg hade jag fått punka på bakhjulet, så det var bara att ta av hjulet och fixa punkan. Tittade man framåt, eller snarare uppåt, såg det ut att vara ganska höga berg vi skulle uppför, vilket det så klart var eftersom vi skulle klättra ytterligare drygt 2km uppåt innan vi kom fram till det högsta passet. När vi väl kom igång började det regna igen, så det var bara att återigen dra på sig regnkläderna.

Vid kilometermärke 176 hade vi kommit fram till Lidaotunneln på 1073 möh, vilket innebar att vi snart hade klarat av första dagsetappen. Vid halv tre var vi framme i Lidao och bokade in på Hsile Minsu (喜樂民宿), NT$900 per rum. Minsu kan variera från ett litet vandrarhem eller nästan B&B till små hotell, som det här var. Vi hade då trampat 38 km på sex timmar, av vilka vi hade suttit på cykeln i tre timmar. Ganska lugnt tempo alltså, cykla en timme och vila en timme, trots att det så klart går långsammare när man ska klättra uppåt samtidigt som man tar sig framåt; den genomsnittliga lutningen från Chishang till Yakou är ungefär 7-8%. Det visade sig att det skulle fortsätta i samma tempo, mellan 10 och 15 km/h cyklad tid, förmodligen mest för att H:s och X:s cyklar visserligen är bra men dock mountainbikes som helt enkelt verkar vara långsammare och mer trögcyklade på vanlig väg än så kallade road bikes som D och jag trampar. Men det gör ju ingenting, vi hade tid att ta det lugnt, och det är aldrig fel att ha tid att stanna och njuta av vyerna, som på sina platser var rent bedövande i sin skönhet.

Den här turen och de senaste månadernas cykling i bergen runt Taipei har för övrigt fått mig att uppskatta ytterligare en dimension av Taiwan. Detta är verkligen Ilha Formosa, en oerhört vacker ö när man kommer ut i orörd eller nästan orörd natur. Man måste dock göra sig mödan att ta sig ut ifrån stadens gytter för att kunna uppskatta den här sidan av Taiwan. Det är värt det, jag lovar.

Dag 2
Efter att ha knoppat in vid 20.00 igår kväll vaknade vi vid 06.00 och trampade iväg till ett frukostställe i Lidao vid sjutiden. Största delen av befolkningen i Lidao tillhör Bunonfolket, eller Bunonstammen som den korrekta terminologin i Taiwan lyder. En av de 13 officiellt erkända stammarna/ursprungsfolken i Taiwan. Kl. 08.00 var vi på väg igen, på väg emot en stigning på 1,7 km upp till Dashankuan Yakou-passet (大山關埡口). Det hade slutat regna, och lite längre fram tittade nästan solen fram igen. Vid kilometermärke 171 kom vi fram till Motian (Rör vid himlen, 摩天) på 1524 möh. Med alla lågtflygande små molntussar fortsatte landskapet hela tiden att se ut som standardmotivet för traditionella kinesiska landskapsmålningar med höga bergstoppar, klippor, pagoder och ensamma höga träd insvepta i moln. Underbart vackert hela vägen, oavsett väder. Motian följdes av en ganska lång sträcka på ett par, tre kilometer utan speciellt mycket stigning, så här kunde man nästan vila upp sig lite. Fast en lång sträcka utan stigning innebär förstås brantare stigning längre fram, eftersom vi fortfarande skulle klättra ytterligare 1,2km.

Efter 25 km från Lidao kom vi till Xiangyang (向陽) på 2312 möh, och vid kilometermärke 149 någonstans kom vi fram till Yakou. Här hade det börjat regna igen, och det blev lite småruggigt eftersom temperaturerna är bra mycket lägre på dryga 2000 möh. Från Yakou (埡口) upp till Dashanguan Yakou-passet är det ungefär tre km, med en genomsnittlig stigning runt 10% tror jag att jag räknade ut. Den här delen var den brantaste delen på hela dagen. 8-10 % är ganska mycket, speciellt när man redan har några mil uppförsbacke i benen.

Hur som helst, det faktum att vi nått högsta punkten och skulle ned till havsnivå igen innebar förstås att vi hade en rejäl nedförsbacke framför oss. I 30 km gick det nedåt, innan vi kom till ett parti med lätt kuperad terräng i ett par kilometer. Efter det gick det utför igen, och vi hade planerat att ta oss ända fram till Baolai (寶來). En bra bit innan vi nådde Meishan (梅山) hade det dock börjat ösregna, och vid det här laget var det precis kolsvart ute, ingen vägbelysning uppe i bergen. Vi såg inte ett smack, och det fanns inte en chans att se om det fanns några hål i vägen, vilket är väldigt vanligt eftersom riktiga klippblock ramlar ned ibland när der regnat mycket och länge och jorden på bergssluttningarna luckrats upp ordentligt. På ett par ställen längs med vägen rasade det konstant ned sten och stenblock på motsatta sidan av vägen på grund av regnet, och på en del ställen var cementblocken vid vägkanten nedknuffade över vägkanten av nedrasade stenblock, eller så kunde man se hur räckena var avslagna eller hade fått ordentliga knäckar av fallande sten. Dessutom blir vägbanan hal av lera från tidigare jordskred och stenras orsakade av regnet, så det är ganska stor risk att man kan falla, och vi beslöt oss därför för att ta in på ett vandrarhem i Meishan. Helt okej, NT$2000 för rena, torra och varma rum. Dessutom var de tydligen vana med cyklister, för det var inga som helst problem att få rulla in cykeln på rummet och därmed eliminera stöldrisken.

På 5 timmar och 6 minuter hade vi cyklat 71km, och jag prickade in en högsta hastighet på 52,5 km/h på vägen ned. Fortare gick det inte att rulla med alla kurvor. Man ville ju inte flyga över vägkanten när man har ett stup på flera hundra meter nedanför. Men 50 knyck räcker gott under alla omständigheter, trots att jag faktiskt klockat 66.5km/h på den gamla bågen en gång.

På kvällen käkade vi på en restaurang som drevs av en storfamilj urinvånare från Bunon och en annan stam. Två av kvinnorna som redan var lite på lyset kom över och började skåla med mig och undrade om jag tillhörde Amerika-stammen. ”Nej, men Nordeuropa-stammen.” Det gick bra det också, så det var bara att dricka. Sedan skålade de med de andra också och började beställa in öl som de prompt skulle bjuda på. Själva drack de klart risbrännvin, eller vatten som de kallade det. Gott, faktiskt, tillsammans med vildsvinet. Väldestillerat och ingen finkelsmak alls. Till slut lyckades vi dra oss ur vad som annars snabbt såg ut att urarta sig till ett riktigt sjöslag. Man skall helt klart akta sig för att dricka med kvinnor från ursprungsbefolkningen. Hade de varit kineser är det förresten inte en chans att kvinnorna i familjen hade kommit över med en cigarrett i mungipan och satt sig ned och druckit och pratat med oss, det hade varit förbehållet männen i familjen.

Dag 3
Uppfriskade av en god natts sömn och det fina vädret på morgonkröken såg vi fram emot dagens tur. Från Meishan är det 30km ned till Baolai. Mesta tiden går det utför, men lite här och var är det kuperad terräng också, och de sista 10km före Baolai var det nog mer stigning än utförslut. I Baolai var det dags för andra frukost i bästa hobbitanda. Hela vägen efter Meishan via Baolai och ned till Laonong (荖農) följde vi Laonongfloden. Vackra böljande gröna berg ned till Laonong där provinslandsväg 20 delade på sig till väg 20 och väg 21. Vi fortsatte att följa väg 20 i riktning Chiahsien (甲仙) och sedan vidare ned till Tainan. Från Laonong gick det konstant uppåt i ungefär 5 km innan det återigen bar nedåt mot Chiahsien. Det var lite småjobbigt efter 2,5 dagar på cykeln.

Efter två dagar utan nästan en enda bil eller motorcykel och bara naturens egna ljud och ens egen tunga andhämtning blir det mer och mer trafik härifrån, och efter ungefär 50 km från Baolai är man nere i Chiahsien och i stort sett tillbaka i civilisationen igen. Vi fortsatte sedan att cykla hela vägen ned till Tainan dit vi kom vid femblecket och efter 109km cykling -- elva mil på en dag. Under flera mil före Tainan var det ren stad med industribebyggelse och massor av trafik och avgaser.

Vi hämtade ut cykelpåsarna på järnvägsstationen och beslöt oss för att stanna i Tainan över natten istället för att ta ett tåg direkt hem till Taipei. Det var 17 år sen jag var där senast, och H hade aldrig varit där tidigare, så det var väl ett ganska lätt beslut. På turistbyrån vid järnvägsstationen hittade vi ett hotell precis intill där vi fick rum för NT$970 per natt. På kvällen blev det jättegod traditionell taiwanesisk mat på Chikanlou (赤崁樓) på Mintsu St. Det hela avslutades med en vandring ned till Konfuciustemplet förbi en biograf med stora handmålade bioaffischer för de senaste Harry Potter och Bruce Willis-filmerna. En utdöende konstform i Taiwan som verkar leva och frodas i Tainan. Templet stängdes när vi kom fram, så det blev en juice på ett berömt fruktstånd alldeles tvärs över gatan från templet. Ismos med frukt är en riktig delikatess som nästan slår glass, framför allt när det är varmt ute. Samma svalka och friskhet som glass men utan den där klibbigheten i munnen som man får av glassen.

Ska man ge sig på den här turen skall man nog hitta ett ställe före Chiahsien där man kan ta en buss ned till Tainan eller Kaohsiung med isärtagna cyklar i bagaget, för flera mil transportsträcka genom industriell stadsbebyggelse är inget att stå efter, speciellt som det raderar ut en hel del av den fantastiska känslan man har efter att ha klättrat över nästan 3km hög berg, andats klar och frisk bergsluft och haft en enastående naturupplevelse.

Dag 3+1
Med våra cyklar i påsarna tog vi taxi till höghastighetstågstationen utanför Tainan för att ta 8.53-tåget i 300 km/h till Taipei. NT$1541 per person och 1 timme och 45 minuter senare var vi hemma i Taipei igen vid halv elvablecket. Inga som helst problem med cyklarna på tåget.

Andra svenska bloggar om: Taiwan, cykla och cykelturer