Taiwanesiska
I undrade om jag inte pratar en del taiwanesiska, och jo, jag pratar lite grann, jag pluggade ju ett tag, fram till nyåret, men Lady D och jag måste göra det till en vana att prata taiwanesiska med varandra för att jag ska få upp snitsen och hänga med ordentligt när andra pratar. Speciellt i skämt ligger poängen dessutom ofta i orden som används lika mycket som i vad som berättas, och ibland är det just ordvalet i sig som är skämtet, och det gör det ju inte lättare, precis. Taiwanesiska är ett mycket mustigare och grövre språk än kinesiska, och därmed också roligare. Dessutom tolkar D fortfarande mellan mig och hennes föräldrar efter 15 år, så jag tycker att jag inte har mycket val, jag måste ju lära mig nån gång.
Det är ganska knepigt, sju toner (åtta i teorin, men nu för tiden är 4:e och 7:e, tror jag, identiska) som alltid förändras beroende på om ordet är fristående/sist i en mening eller om det följs av ett annat ord (den berömda tonsandhin för de kinesspråkiga). I kinesiska i Sydkina eller här i Taiwan sker det nästa bara med tredje tonen, även om det i teorin också sker med både första och andra tonen ibland. Taiwanesiska är också rätt olikt kinesiska både grammatiskt och ordmässigt, som svenska och holländska eller nåt sånt kan jag tänka mig, i alla fall bra mycket större skillnader än mellan svenska och norska eller danska, och en hel massa går inte ens att skriva. För att kunna skriva vettigt på taiwanesiska borde man göra som i Hong Kong, där de har hittat på drygt 2 000 tecken eller nåt sånt för att kunna skriva på kantonesiska.
I Taiwan nu använder man antingen bokstäver mitt ibland alla tecken för de ord som inte har några tecken, eller så tar man ett kinesiskt tecken som uttalas som det taiwanesiska ordet när man läser det på taiwanesiska och bortser totalt från dess betydelse (homonymer), vilket gör det svårt att läsa för en student om man inte vet hur ordet uttalas, eller så hittar man på ett tecken själv.
Jag letade en gång efter tecknet för det taiwanesiska ordet för tuggmotstånd eller al dente (uttalas som Q på engelska). Tre teckenordböcker gav tre olika tecken, och i tidningar skrivs det oftast bara som Q.