Lasermannen av Gellert Tamas
Har just läst Lasermannen av Gellert Tamas. Bra bok, välskriven. Läskig. Den för mig tillbaka till vad som försiggick i Sverige i början av 90-talet, och ger en bra beskrivning av de förändringar som skedde i slutet av 80-talet och början av 90-talet i Sverige. 
Läsvärd, väl efterforskad och sammanställd. Tamas intervjuade Asonius i tio dagar, vilket sedan också blev en TV-dokumentär som jag inte hann se innan den togs ned från SVT:s hemsida efter en månad.
Jag kom just tillbaka till Sverige i mitten av juni 1991 tillsammans med D. Hon hade frågat flera gånger om hur det var för utlänningar i Sverige, och jag hade berättat hur det var: visst fanns det fördomar, men ingen öppen rasism och inga förföljelser, ingenting sånt. Sverige är färgblint. Och det var ju så det var på den tiden när jag flyttade till Kina och Taiwan, under senare delen av 1980-talet i Sverige.
Vi hade inte hunnit mer är hem så var Lasermannen igång, Ny j-a Demokrati med Wachtmeister och Bert Stjärt som har försorsakat Sverige mer skada än någon annan organisation, VAM, Ronny Landin sparkades ihjäl hemma i Nynäs, Sven-Olle Olsson i Sjöbo, afrikanska vänner som inte blev insläppta på samma restauranger som vi svenskar, bomber på Centralen, folk som inte vågade ta pendeltåget eller tunnelbanan på kvällarna, nån som kastade ägg efter D, attacker mot flyktingförläggningar, skändningar av judiska kyrkogårdar. Det fick mig att inse att den gamla svenska rastanken, rasbiologin, tanken om rasens renhet som fick svenska myndigheter att lagstifta om sterilisering av "sinnesslöa" personer för att bevara rasens renhet (i kraft till 1973, om jag inte missminner mig! och ansvarig för tiotusentals tvångssteriliseringar i rasrenhetens namn. Kommer inte ihåg om det var 30 000 eller 60 000) och nazist-sympatierna från 30- och 40-talen aldrig hade fösvunnit utan funnits kvar under ytan och nu visade att de levde i all högönsklig välmåga i 1990-talets Sverige.
Media gick samma väg som samhället i övrigt. Tamas säger att 1976 nämndes etnicitet i samband med brott endast om brottets karaktär gjorde det omöjligt att bortse ifrån det. 1993 påpekades brottsmannens etnicitet rutinmässigt, oavsett om det hade något med brottet att göra. 1976 uppfylldes det journalistiska kravet att de berörda parterna skulle komma till tals. 1993 fick berörda invandrare och flyktingar komma till tals i en av tio artiklar. Snatterier och mindre brott begångna av invandrare och flyktingar rapporterades i tidningarna till skillnad från samma sorts triviala brott begångna av etniska svenskar.
Sverige hade blivit ett kallt land under de få åren jag varit borta och ibland kände jag mig nästan mer som främling än D. Det Sverige jag vuxit upp i och kände till verkade inte finnas längre. Undermedvetet var det säkert en bidragande orsak till att det inte var några större problem att flytta ifrån Sverige igen sommaren 1995.