En svensk i Taiwan

28:e februari är här igen, och därmed är debatten återigen igång om vem som var ansvarig för 228-händelsen 1947 som ledde vidare till den omedelbart efterföljande massakern i mars på ledande taiwaneser, och den vita terrorn som pågick i åratal under ledning av förrförre presidenten och dåvarande generalen Chiang Ching-kuo som vid den tiden var högste ansvarig för säkerhetspolisen och därmed direkt ansvarig för all förföljelse som pågick.

President Ma Ying-jeou sa i onsdags att Chiang Kai-shek i egenskap av Republiken Kinas ledare så klart var ansvarig för det hela, och påminde oss om att han som ordförande för Kinas Nationalistparti (KMT) redan för fyra år sedan å partiets vägnar bad om ursäkt för 228 ett flertal gånger och att han deltagit i många minnesceremonier.

Han glömde däremot att påminna oss om att redan efter 23 dagar under hans presidentskap beordrade utbildningsministeriet borttagandet av en 228-utställning i den nationella minneshallen för Taiwans demokrati, och tidigare i år annullerade KMT:s riksdagsgrupp budgetarna för stiftelsen till minnet av 228-händelsen och byggandet av museet till dess minne. Till yttermera visso stoppades byggandet av museet långt tidigare, redan alldeles efter Ma blev president. I mitten av februari föreslog dessutom en KMT-riksdagsman, Wu Yu-sheng, att minnesdagen för 228-händelsen skulle avskaffas som helgdag och fortsättningsvis endast skulle vara en minnesdag. Handlingar väger tyngre än ord.

Taiwans 1900-tals historia kan inte skrivas eller ens nämnas utan referens till 228 och den efterföljande vita terrorn som har färgat hela Taiwans moderna historia genom den politiska förföljelse och de etniska motsättningar mellan fastlandskineser och taiwaneser den gav upphov till, eller kanske befäste och gjorde permanenta.

Med tanke på hur viktig den här händelsen är, dess betydelse för det moderna Taiwan, de etniska motsättningar och alla de historiska sår den lämnat efter sig blir frågan om regeringen verkligen kan mildra motsättningarna och spänningarna som genomsyrar hela samhället genom att skuffa hela problemet i bakgrunden i ett försök att gömma det och kanske helst glömma det.

Ma och hans regering borde läsa 1986 års fredspristagare Elie Wiesels tacktal och hans Nobelföreläsning. I nobelföreläsningen sade han: "The memory of evil will serve as a shield against evil", och i sitt tacktal sade han: "I have tried to keep memory alive, I have tried to fight those who would forget. Because if we forget, we are guilty, we are accomplices."

Om Ma menar allvar med att han vill fortsätta att arbeta för att lägga sanningen om de ansvariga i full dager, om han verkligen tycker att Chiang Kai-shek skall hållas ansvarig, och om han verkligen vill mildra sociala och politiska motsättningar, varför försöker man då avskaffa officiella institutioner till minne av 228-händelsen, varför återinfördes den avskaffade hedersvakten i Chiang Kai-sheiks mausoleum, varför öppnades mausoléet återigen för allmänheten, och varför accepterar Ma och regeringen att minneshallen över Taiwans demokrati åter döps om till Chiang Kai-sheks minneshall? Det måste kännas som ett slag i ansiktet på de efterlevande av de tiotusentals som mördades eller sattes i politisk fångenskap under den vita terrorn.

Andra bloggar om: Taiwan och 228-händelsen