En svensk i Taiwan

Ikväll avgjordes kanske 2008 års presidentval.

För någon timme sedan såg jag Kinesiska Nationalistpartiets (KMT) ordförande Ma Ying-jeou annonsera att han avsäger sig partiledarskapet efter att ha blivit åtalad för korruption i samband med hans hantering av ett speciellt utgiftskonto under sin tid som borgmästare för Taipei.

I samma andetag annonserade han med en tydligt ton av trots i rösten sin kandidatur för 2008 års presidentval, dock utan att klargöra om han tänker kandidera som KMT-medlem eller som partipolitisklt obunden.

I teorin har Ma inget annat val än att ställa upp som partipolitiskt obunden, eftersom han själv införde en klausul i partiets stadgar när han tog över ordförandeskapet förra året för två år sedan [vi är ju redan i 2007] som säger att varje medlem som åtalas ska få sitt medlemsskap suspenderat. I praktiken spekuleras det om möjligheten att partiet kommer att skriva om klausulen för att låta Ma kandidera som KMT-medlem.

För en sådan förändring talar att Mas störste motståndare i partiet, Lagstiftande församlingens talman och partiets andre vice ordförande som förlorade ordförandevalet till Ma i en bitvis bitter kampanj, har antytt att han kommer att annonsera sin presidentkandidatur efter att redan tidigare ha sagt att "någon" kan komma att utmana Ma om partiets kandidatur.

Det har lett till spekulation om ännu en bitter strid mellan de två och kanske även ytterligare kandidater om Ma ställer upp utanför partiet, vilket skulle kunna leda till att partiet splittras en tredje gång -- partisplittringar gav upphov till Nya Partiet i början av 1990-talet, bestående av motståndarre till förre presidenten Lee Teng-hui, och sedan till Folket förstpartiet (PFP) under James Soongs ledning efter att han förvägrats KMT:s kandidatur inför presidentvalet år 2000.

En förändring som tillåter Ma att delta i ett primärval som KMT-medlem skulle leda till att oppositionen med största sannolikhet endast ställer upp med en gemensam kandidat. Efter PFP:s dåliga resultat i förra årets borgmästar- och stadsfullmäktigeval i Taipei och Kaohsiung avgick partiets grundare James Soong samtidigt som han sa att lämnar taiwanesisk politik. Det gav partiet kalla fötter, och de ingick snabbt en allians med KMT för att undvika att deras medlemmar och riksdagsledamöter skulle återgå till KMT och därmed decimera eller renta av radera ut PFP.

Mot en sådan förändring, vilket skulle innebära att Ma måste ställa upp som partipolitiskt obunden, talar bl.a. att det var Ma själv som införde klausulen, och därmed skulle förlora ännu mer av sin trovärdighet om han nu bryter mot eller ändrar på klausulen när den inte längre passar honom. Ett annat skäl är att hans föregångare Lien Chan, som av oförklariliga skäl efter att ha förlorat två presidentval och presiderat över två dåliga riksdagsval för KMT fortfarande har ett starkt stöd inom den del av partiet som ogillar Ma, tidigare ikväll sagt att han kraftigt motsätter sig en förändring av partistadgarna i syfte att hjälpa Ma. Lien har ett nära förhållande med Wang, och hans förhållande till Ma ses generellt som mycket kyligt trots att Ma såg sig tvungen att göra Lien till hedersordförande efter hans avgång förra året. Varje gång Ma varit i blåsväder har det hörts förslag om att Lien skall ges en tredje chans som partiets presidentkandidat, och när det började ryktas om att Ma kanske skulle komma att åtalas hördes genast röster som talade för att Lien återigen skulle ta över ledningen av partiet.

Ställer Ma upp som partipolitiskt oberoende kommer Wang med största säkerhet att försöka vinna partiets kandidatur, antingen som enda kandidat, eller i ett preliminärval med andra hoppfulla. Wang är kanske den enda inom partiet som skulle kunna genomföra ett sådant krav, eftersom Ma-faktionen skulle kräva att ingen kandidat framfördes under partiets fana och att alla KMT-medlemmar samt deras alliansparti PFP skulle rösta för oppositionens gemensamma kandidat -- Ma Ying-jeou.

Tanken bakom ett sådant krav är förstås att om KMT ställer upp med en egen kandidat i tävlan med en oberoende Ma kommer oppositionsrösterna att splittras på två kandidater vilket med största säkerhet leder till att DPP:s nye presidentkandidat -- sittande presidenten Chen Shui-bian avgår efter att ha suttit två perioder -- vinner en tredje ämbetsperiod för partiet. En sådan förlust skulle vara oerhört svärsmält för oppositionen eftersom Chen vann sitt första val år 2000 med ungefär 38 procent av rösterna, medan de två oppositionskandidaterna tillsammans fick 54 procent av rösterna. I valet 2004 hade Chens popularitet stigit så mycket att han vann valet med över 50 procent av rösterna mot en enad oppostion, om än med mindre än en procent.

Utöver en viss, ska vi säga skadeglädje, inom regeringslägret eftersom Mas åtal är ett direkt resultat av oppositionens utpekande av President Chen och hans frus påstådda missbruk av presidentens speciella utgiftskonto för statsangelägenheter, så innebär det här också att uppmärksamheten åtminstone för tillfället vrids bort från DPP:s i min mening oerhört klumpiga försök att ändra namnet på Taiwans postverk.

Andra svenska bloggar om: taiwan och demokrati