En svensk i Taiwan

Det har hänt en hel del på sista tiden här i Taiwan. Utöver att jag har varit upptagen med alldeles för mycket jobb, både hemma och på jobbet, och att vi cyklade 70 km förra veckan och att jag inte kommit igång på gymmet igen, så sa inrikesministeriet i förrgår att från och med i år kommer Chiang Kai-sheks födelse- och dödsdatum inte längre att vara helgdagar. Ibland prickar de in en fullträff, de goda politikerna. De demokratiälskande medlemmarna av Tawians opposition hävdar förstås att detta är ett ideologiskt motiverat beslut. Något måste de ju säga. Men det är klart, tycker man att det är höjden av ideologi när man säger att en gammal facsistdiktator inte tillhör de symboler som borde hyllas med två helgdagar varje år i ett demokratiskt land, så visst, då är det väl ideologi, då. Bra ideologi.

Vidare har USA:s vice utrikesminister Negroponte dragit åt tumskruvarna på Chen och DPP genom att säga rent ut, och det i kinesisk TV till på köpet, att den folkomröstning som DPP planerar att begära i frågan om Taiwan skall ansöka om FN-medlemskap under namnet Taiwan är ett steg i riktning mot självständighet och ett exempel på vad USA menar med att ensidigt ändra på status quo i Taiwansundet. Ett status quo som man så klart vägrar att definiera, så ingen vet vad det riktigt innebär. Jo, två saker vet man, och det är att när Kina placerar ut 1 000 missiler riktade mot Taiwan så är det inte en ensidig förändring av status quo, för det protesterade inte USA emot. Likaså går det bra för Kina att lagstifta så att man blir lagligt bunden att militärt attackera Taiwan om man anser att Taiwan söker självständighet. Okej, USA hostade och stammade visserligen litet när lagen antogs, men det anses alltså vara mycket farligare att vilja hålla en folkomröstning i god demokratisk anda än att faktiskt rusta militärt och lagstifta om militär handling. Det är nog dags för de goda amerikanerna att inse att det är dags att också ta med Taiwan i beräkningarna när man lägger fast sin mycket flytande Kina-Taiwan-politk, annars kommer Taiwan att börja göra precis som de själva vill. Deras krav åp ett bibehållet status quo verkar ju bara gälla Taiwan, åtminstone i många taiwanesers ögon. Det spelar ju ingen roll vad de gör, de blir ju alltid kritiserade, så då kan de väl lika gärna bli kritiserade för något de faktiskt vill göra och tycker är viktigt.

Dock, DPP:s nya "normalt land"-resolution säger att Taiwan redan är självständigt, och att en dylik folkomröstning vid en lämplig tidpunkt behövs för att markera att Taiwan är självständigt. Låter lite kaka på kaka tycker jag, och ifrågasätter därmed både det förståndiga och det nödvändiga i en dylik folkomröstning. Den beslutar ju för sjutton ingenting!

Vad det hela istället har belyst är, återigen, att hur ofta Taiwan än skriker "Vi är självständiga," så är man ibland nästan lite för beroende av USA när det gäller både utrikes- och inrikespolitik för att det inte skall ringa åtminstone aningen falskt.

Vad mer? Jo, KMT, så klart. De har fortfarande problem med den allt överspännande "harmonin", "enheten" och "samarbetet". Partiets generalsekreterare och vice generalsekretare, Wu Den-yih och Liao Feng-teh, drar inte jämnt med Lagstiftande församlingens talesman Wang Jin-pyng, som också är en av de tyngsta tungviktarna inom KMT (bildlikt talat, så klart. På riktigt är han liten och kort och med ett lismande tonfall). De har i tydligare och tydligare ordalag sagt att Wang nog får ta och bevisa att han gjort nåt bra om han vill bli nominerad till talman nästa gång. Det har retat gallfeber på en massa människor inom KMT som kräver att Wu och Liao skall avgå, och en del vill till och med att ordförande skall avgå för att han stöder Wu och Liao.

Presidentkandidaten Ma Ying-jeou har nu ansett det nödvändigt att säga något och han kräver därför samarbete inom partiet för att man inte skall förlora valen i januari och mars nästa år. Wang himself har också till sist tagit bladet från munnen och därmed gett indirekt stöd för kraven på Wus och Liaos avgång genom att säga att omfattande ommöblering inom partiet är nödvändigt för att skapa den enhet som behövs för att vinna valen. Dessutom börjar det glunkas om en partimotion -- än så länge kategoriskt förnekad av Wang -- som kommer att kräva att Wang skall utnämnas till partiets presidentkandidat om Ma fälls i andra instans i korruptionsrättegången mot honom, något som inte verkar alldeles otroligt med tanke på hur färgad den friande domen verkar ha varit enligt de kommentarer som säger sig ha läst den: fylld med försvarets egna formuleringar medan den skummar över de allvarligare anklagelserna mot Ma. Jag borde väl läsa den själv, men enligt en av kommentarerna tog det honom, en taiwanesisk advokat, tre timmar att läsa igenom den, så jag undar hur lång tid det sklulle ta en juridisk analfabet från Sverige att läsa den. Bättre då att vänta på utfallet av överklagandet.

Andra svenska bloggar om: Taiwan, KMT och DPP