Demonstrationer
Den politiken. Det är bara käbbel här i Taiwan, och efter att oppositionen misslyckades med att återkalla/avsätta presidenten genom en omröstning i riksdagen försöker de nu uppnå samma mål genom extralegala medel, kampanjer och massdemonstrationer. För tillfället har de minst tre olika kampanjer i gång. Den största, som samlade in över NT$100 miljoner - 22-23 miljoner svenska - i stöd på mindre än en vecka och som kanske kommer att samla en miljon deltagare för en dygnet-runt-sittdemonstration utanför presidentpalatset, leds av Shih Ming-teh, en tidigare ordförande för presidentens parti, Demokratiska Framstegspartiet (DPP).
Shih, som tillbringade 25 år i fängelse för sina politiska åsikter under Chiang Kai-shek och var en av DPP:s grundare, är partipolitiskt obunden men övergick av oförklarliga skäl till att stödja oppositionen för flera år sedan. Oppositionen, det blåa lägret, som också arbetar för ett samgående med Kina, inser dock inte att det gröna lägret, d.v.s. regeringen och dess supportrar, ser Shih som en överlöpare och förrädare gentemot Taiwans officiella självständighet - för vilken Shih alltså satt i fängelse i 25 år - utan drar stora växlar på att även det gröna lägret, som de ser det, självt genom en av sina största hjältar nu kräver presidentens avgång, något som i verkligheten endast verkar stödas av det blåa lägrets supportrar.
Samhället befinner sig vid kokpunkten. I går blev en journalist från en mörkblå tidning utkörd från en prisutdelning där presidenten medverkade för att han skrek "Ned med Chen", och på kvällen fick en av Taiwans mest välkända debattörer, chefredaktör för en politisk veckotidning, och före detta rådgivare till presidenten, stryk - knäckt näsben och massor av stygn - mitt under direktsändning av en före detta DPP-medlem som nu stöder oppositionens kampanjer mot Chen. DPP är inte mycket sämre, och Wang Shih-cheng, en av partiets riksdagsledamöter, har sagt att det var synd att Shih Ming-teh inte avrättades av någon av diktatorerna Chiang Kai-shek eller hans son Chiang Ching-kuo, eftersom det hade betytt att hans rykte hade varit intakt istället för att förstöras av hans aktioner efter 2000.
Fortsättning följer. Tyvärr.