En svensk i Taiwan

Det blåser upp till storm på Taiwans politiska front. I januari nästa år är det dags för val till lagstiftande församlingen, och i mars är det presidentval. Båda valen kommer att kombineras med folkomröstningar, något som KMT är emot av både praktiska och ideologiska skäl. Av ideologiska skäl för att det innebär att de styrande ger ifrån sig mer och mer makt till folket; KMT kämpade länge emot DPP's försök att genomföra folkomröstningslagen men men tvingades slutligen gå med på genomförandet av en något urvattnad lag den sista december 2003. Av praktiska skäl för att folkomröstningarna motarbetar KMT:s själviska partiintressen.

Januarivalen kombineras med en folkomröstning om lagstiftning för återbördande av olagligt övertagna partiegendomar, en lag som skrivits för att få KMT att återlämna alla de egendomar och tillgångar som kom partiet tillhanda via statsapparaten under enpartidiktaturens år då stat och KMT var synonymt på samma sätt som stat och kommunistparti är synonymt i dagens Kina. Det är också detta som är skälet till att KMT är världens rikaste politiska parti. Eller åtminstone var. För ett par år sedan började man hävda att man på bara några korta år blivit så fattiga att man var tvungen att sparka personal för att man inte kunde betala lönerna. Samtidigt har man försökt undgå kraven på att återlämna egendomarna till staten genom att sälja mark och byggnader för hundratals miljoner kronor.

Presidentvalen i mars kommer att kombineras med två folkomröstningar i frågan om Taiwan skall ansöka om FN-medlemskap. Den DPP-stödda omröstningen vill söka medlemskap under namnet Taiwan, medan den KMT-stödda vill ansöka om att "återvända" till FN under namnet Republiken Kina eller vilket annat namn som helst som är praktiskt genomförbart.

DPP vill att dessa kombinerade val och folkomröstningar skall genomföras på följande sätt: när man går in i röstlokalen registrerar man sig och får en röstsedel för varje val som man sedan fyller i och lägger i respektive valurna.

KMT vill dock att man går tillväga sålunda: gå in i röstlokalen, registrera sig, få röstsedlarna för riksdags/presidentvalet, rösta, gå vidare till nästa station, hämta ut blanketterna för folkomröstningen, rösta, och sedan gå hem. Det var nämligen så det gick till vid Taiwans allra första folkomröstning 2004, då den dåliga upplysningen resulterade i att massor av väljare aldrig röstade i folkomröstningen eftersom proceduren var oklar och många lämnade röstlokalen i tron att folkomröstningsblanketterna skulle delas ut vid nästa röststation i nästa lokal. Det gjorde de inte utan man skulle gå tillbaka och hämta röstsedlarna för folkomröstningen, men när man väl gått fel och lämnat röstlokalen får man inte gå in igen. Resultatet blev att många aldrig fick chansen att rösta och det hävdas på många håll, dock mest av DPP och dess supportrar, att det var detta som var anledningen till att folkomröstningen inte passerade den tröskel som krävs för att den skall giltigförklaras, dvs att 50 procent av alla röstberättigade röstar (och inte endast 50 procent av de som faktiskt röstar).

Lyckas KMT få igenom sina krav på tvåstegsröstning hoppas man alltså att framför allt folkomröstningen om återlämnande av partiegendomar kommer att ogiltigförklaras pga för lågt deltagande. Centrala valkommissionen har dock utfärdat klara instruktioner om att enstegsproceduren måste följas, med påföljd att alla KMT-styrda städer och län säger att man kommer att nonchalera kommissionens beslut och hålla fast vid tvåstegsproceduren, varvid regeringen tog fram storsläggan och sa att rösterna kommer att ogiltigförklaras i alla distrikt som håller tvåstegsröstning. Man hotade också med att alla funktionärer som deltar i en tvåstegsröstning kan komma att åtalas för brott, få sparken och förlora sina pensioner. Dessutom undrade presidenten lite spydigt om Taipei och de andra KMT-styrda områdena sökte självständighet eftersom man nonchalerade den nationella regeringen. Han gick sedan vidare och sa att han allvarligt övervägde att införa undantagslagar om de KMT-styrda lokalregeringarna genomförde sina hot. Dagen efter insåg han hur korkat det var att komma med ett sådant hot i det land som haft de längst gällande undantagslagarna i hela världen och sa att han aldrig skulle överväga att göra något dylikt.

Problemet, eller snarare ett av problemen, är att lagstiftningen verkar vara oklar, så att KMT tolkar lagarna om lokalt självstyre så att lokala regeringar kan besluta hur röstning går till även i val på nationell nivå, medan Centrala valkommissionen och regeringen anser att lokalregeringar bara kan blanda sig i utförandet av lokalval.

Frågan är vad som sker om alla står fast vid sina ståndpunkter och den sittande regeringen ogiltigförklarar alla röster i de oppositionsstyrda distrikten medan oppositionen håller fast vid att deras resultat är giltiga. Kommer Taiwan att få två lagstiftande församlingar och två presidenter? Vad gör man då?

Ungefär så långt vi har kommit idag. Det är bara att vänta och se vad som händer härnäst.

Andra svenska bloggar om: Taiwan, politik i Taiwan, val och folkomröstning