En svensk i Taiwan

Förbannad idag. Vi var ute med Magister Z och A igår, och de hade ett par bekanta med sig, herr och fru L. En trevlig kväll med mycket god japansk mat, rå oxfilé med friterade vitlöksskivor och lite majonnäs, rå fisksallad, calimares, grillad makrill, friterad kyckling, oxfilé bakad i bananblad med ishitakesvamp och lite andra grönsaker och massor av annat smått och gott. Och så förstås Orion-öl, bland den godaste ölen jag druckit.

Vid halv elva-blecket kom trummisarna fram igen, det verkar som om de kör en omgång varje fredagkväll vid den tiden, och det är faktiskt ganska kul när man hör det live. Ljudnivån är obeskrivlig, men rytmerna går rätt in i kroppen.

Tyvärr så kan herr L bara dricka på taiwanesiskt vis, dvs säga som en tonåring som fått fatt på alkohol för första gången. Ständiga skålar, botten upp och tävling. Om och om igen, botten opp, inga halvmesyrer här inte, en karl dricker. Helt vansinnigt. Eftersom det är Z:s och A:s vänner ville jag inte säga åt honom att jag slutade dricka så där för 20 år sedan, även om jag påpekade flera gånger att var och en kan dricka i sitt eget tempo. Men där öl går in, där går vett ut, så han lyssnade inte, och vi fortsatte att dricka. Och det var ju en trevlig kväll.

Men just nu är jag bara förbannad för att jag inte sa ifrån, vänner eller ej, och förbannad för att 50-åriga karlar fortfarande ska hetsa varandra att dricka.