En svensk i Taiwan

Polariseringen i Taiwan är så klart en komplicerad fråga, vare sig man talar om etnisk eller politisk polarisering.

Rent politiskt anser jag dock att KMT och kanske framför allt dåvarande KMT-ortdföranden Lien Chan har det största anvsaret för polariseringen. Trots att president Chen Shui-bian ända sedan han tog över erbjudit Kinesiska nationalistpartiet (KMT) att delta i regeringsarbetet, både som premiärminstrar och ministrar, ledare för regeringskommittéer, deltagare i regeringsfora, ett antal erbjudanden att representera Taiwan i internationella sammanhang (APEC 200 och 2003 , t.ex., när Vincent Siew tvingades tacka nej) och så vidare, har KMT konsekvent sagt nej till nästan varje samarbetserbjudande. De har konsekvent saboterat DPP:s politik för sakens egen skull. Ett gott exempel är budgeten för inköp av vapen från USA som KMT-regeringen själv bad USA om att få köpa på förslag av en nuvarande riksdagsledamot från PFP. Över 50 gånger har budgeten nu röstats ned från att ens diskuteras i Lagstiftande församlingen och inga försök till fortsatta diskussioner om villkoren har accepterats (förutsägelse: om KMT vinner presidentvalet nästa år kommer vapenbudgeten att antas illa kvickt, oavsett om KMT eller DPP har riksdagsmajoriteten). Detta irrationella beteende har pågått sedan år 2000 och självfallet resulterat i politisk polarisering. Trots att DPP vill kan de inte få oppositionen att samarbeta. Det senaste exemplet är försvarministern Lee Jye som sparkades ut ur KMT i samband med den pågående anti-Chiang-kampanjen och stormen av protester när Chen efter sju år äntligen utnämnde en DPP-medlem att representera DPP-regeringen i Washington. Istället har KMT och PFP skickat över partirepresentanter till Kina för att diskutera frågor och avtal med det kinesiska kommunistpartiet -- en fientlig enpartistat som hotar med militär invasion av Taiwan och har beskjutit Taiwan med missiler -- som involverar tullfrågor, fredsavtal och andra nationella frågor på regeringsnivå. I varje annat land skulle sådant beteende leda till åtal för förräderi. Skulden för den politiska polariseringen är enligt mitt synsätt således ganska klar.

Vad det gäller den etniska polariseringen så bygger den i mångt och mycket på ett antal missuppfattningar. Oftast talar man om taiwaneser eller benshengren och fastlandskineser eller waishengren, och då menas med taiwaneser -- mycket på grund av minnan-chauvinism -- nästan utan undantag den minnan-talande befolkningen, trots att de hakka-talande och ursprungsfolken så klart också är taiwaneser och det finns motsättningar också mellan alla dessa grupper, även om de motsättningarna inte är lika uttalade som de gentemot fastlandskineserna. Dessutom har den här indelningen lett till uppfattningen att KMT == fastlandskineser och DPP == taiwaneser vilket så klart är helt uppåt väggarna fel. Fastlandskineser, alltså de som fram till för några år sedan hade sin hemort på sitt ID-kort registrerad som liggande någonstans på fastlandet utgör bara 15 procent av befolkningen, medan KMT får 40-50 procent av rösterna i både nationella och lokala val (denna offentliga särställning av fastlandskineser genom specifikationen av etnisk bakgrund på ID-korten togs bort av DPP för att minska de etniska motsättningarna). Detta innebär alltså att bra mycket mer än hälften av KMT:s stöd kommer från taiwaneser, och därmed faller mycket av grunden bakom resonemanget om etniska motsättningar. Istället är det oftast tal om politiska motsättningar som både KMT och DPP hävdar är uttryck för etniska motsättningar, KMT-politiker för att de känner sig hotade och DPP-politiker för att de känner att det gynnar dem. Ma, till exempel, har det senaste året eller två knappast kunnat öppna munnen utan att beskylla DPP för att skapa etniska motsättningar när det egentligen rör sig om rent politiska motsättningar. Det passar helt enkelt hans syften att göra så, speciellt som KMT kontinuerligt förlorar väljarstöd bland befolkningen. Chen talar mycket mer sällan om etniska motsättningar, utan ser oftast saker och ting mer i ljuset av motsättningar mellan den gamla diktaturens arvtagare och det nya demokratiska Taiwan.

Och därmed är vi inne på vad som enligt mitt synsätt kan ses som den egentliga bakgrunden till talet om etniska motsättningar på Taiwan: 50 år av systematiskt politiskt och kulturellt förtryck av tre etniska grupper (om vi för enkelhetens skull ser de olika ursprungsfolken som en etnisk grupp). Efter 228-incidenten och i och med den därpå följande vita terrorn som var riktad direkt mot lokalbefolkningen styrdes Taiwan av ett parti som institutionaliserade etniskt förtryck, och man kan utan större svårigheter hävda att Taiwans demokrati utvecklades längs med etniska linjer. Fortfarande när D gick i skolan var det till exempel förbjudet att tala taiwanesiska i skolor och på andra offentliga platser. Gjorde man det ändå blev det böter. Som så många andra växte D upp med taiwanesiska som modersmål och tvingades lära sig kinesiska när hon började i skolan. Hennes föräldrar talar fortfarande idag inte mandarin (de har efter 50 års förtryck ett djupt förakt för fastlandskineser och D:s far vägrar att tala om tiden för KMT:s maktövertagande). Detta alltså i ett land där alla talade taiwanesiska eller hakka och japanska (eftersom japanerna precis som KMT hade sina språk- och assimilationslagar) och nästan ingen talade kinesiska när KMT kom över i slutet av 1940-talet. Det faktum att alla nu talar mandarin är ett resultat av KMT:s framgångsrika förtryck av de andra etniska grupperna. Jag läste t.ex. en intervju i samband med Gravsopardagen för några veckor sedan där personen ifråga -- hakka-talande -- beklagade sig över att KMT hade påtvingat Taiwan sin fastlandskinesiska kultur, vilket i sammanhanget exemplifierades med att KMT gjorde sin egen gravsopardag till allmän helgdag och tvingade hela Taiwan att fira denna dag som gravsopardagen trots att det enligt hakka-traditionen inte var denna dag man sopade graven utan det kunde göras när som helst inom en period av två månader eller så.

Faktum är dock att jag anser att Taiwan lider av svårartad politisk polarisering. Talet om etnisk polariseringen är numer i grund och botten ett politiskt hjälpmedel.

Andra svenska bloggar om: Taiwan, politik i Taiwan och etnicitet