En svensk i Taiwan

Med anledning av samtalen mellan Taiwan och Kina som ägde rum i Taipei i början av november tyckte jag att en övergripande förklaring av förhållandet mellan Taiwan och Kina kunde vara lägligt.

Konflikten mellan Kina och Taiwan är en kvarleva av det kinesiska inbördeskriget som slutade med att Mao och kommunisterna sparkade ut Chiang Kai-shek, KMT (Nationalistpartiet) och Republiken Kina (ROC) från Kina till Taiwan och istället etablerade Folkrepubliken Kina den första oktober 1949. ROC:s regering var alltså den lagliga regeringen i Kina från kejsardömets fall 1911 fram till 1949, och den fortsatte efter flykten till Taiwan att göra anspråk på att vara den lagliga kinesiska regeringen ända fram till 1992. Man har numera gett upp dessa anspråk, trots att många tidningsjournalister läst på dåligt och inte är medvetna om detta. Så här sa KMT-regeringen själv 1992:

KMT anser alltså fortfarande att Taiwan är en del av Kina, men man gör inte längre anspråk på att representera hela Kina. Problemet försvåras förstås av att Taiwan när kriget avslutades tillhörde Japan, och inte har tillhört Kina sedan 1895. Det innebär att Taiwan aldrig har varit en del av Folkrepubliken Kina, och det var inte heller en del av ROC förrän KMT tog över förvaltningen av Taiwan 1945 och sedan gjorde det till en del av ROC. Det innebär alltså också att journalister och media har fel när de påstår att Taiwan och Kina delades 1949, eftersom Taiwan tillhörde Japan vid krigets slut och inte hade tillhört Kina sedan 1895. Taiwan och Kina delades med andra ord 1895, inte 1949.

Väldigt många Taiwaneser accepterar inte att Taiwan tillhör ROC utan hävdar att ROC är en ockupationsmakt precis som tidigare Japan. Det största opinionspartiet DPP hävdar också att Taiwan är en suverän och självständig stat som inte tillhör vare sig Folkrepubliken Kina eller ROC. DPP som parti har stöd av ungefär 40 procent av befolkningen, och den förre presidenten, DPP:s Chen Shui-bian, valdes med över 50 procent av rösterna till sin andra presidentperiod 2004 till 2008, vilket visar att det finns ett stort stöd i Taiwan för tanken att man inte är en del av Kina -- ungefär halva befolkningen, eller mellan 35-40% till uppemot 70% beroende på vilken opinionsundersökning man tittar på. Det här komplicerar så klart förhållandet ytterligare, framför allt eftersom Taiwan sedan ungefär 20 år tillbaka är en demokrati.

Därmed kommer vi in på USA:s roll i konflikten. När Japan förlorade kriget 1945 sattes Taiwan under förvaltning av de vinnande axelmakterna ledda av USA. Man gav alltså inte tillbaka Taiwan till Kina (på den tiden ROC), utan istället utsågs ROC-regeringen av USA och axelmakterna att ta över förvaltningen av Taiwan och emotta Japans kapitulation i väntan på beslut om hur Taiwan-frågan skulle hanteras. När KMT sparkades ut ur Kina var dess enda chans att fly till Taiwan, och man tog helt sonika över med påståendet att Taiwan hade återbördats till Kina efter kriget.

I fredsavtalet i San Francisco 1952 avsade sig sedan Japan officiellt äganderätten till Taiwan, dock utan att specificera vem man gav det till, kanske eftersom det redan i praktiken tagits över av KMT. Därom tvistar de lärde än idag. Faktum kvarstår dock att oavsett vad gamla avtal säger så tog KMT och ROC i praktiken över Taiwan vilket av många anses innebära att Taiwan av hävd tillhör ROC, och det är detta som många av självständighetsförespråkarna inte accepterar.

USA fortsatte hur som helst att stödja ROC, på Taiwan och i FN, fram till dess erkännande av Folkrepubliken Kina 1979. Man hade också amerikanska trupper stationerade på Taiwan fram till 1976. När man erkände Kina 1979 ersattes det diplomatiska förhållandet med ROC med en inhemsk lag, Taiwan Relations Act, där USA bl.a. förbinder sig att hjälpa Taiwan försvara sig självt genom att sälja defensiva vapen till Taiwan. Lägg därtill de tre kommunikéerna mellan USA och Kina som definierar USA:s ett-Kina politik, vilket också blivit den ståndpunkt som de flesta länder och organisationer runt om i världen intar. USA är alltså intimt förknippat med Taiwans utveckling.

Tillägg

DN rapporterade om de stora demonstrationerna den 25:e oktober (här) där man återigen helt felaktigt slår fast att "Taiwan slet sig loss från fastlandet 1949", alltså hela 56 år efter det att Taiwan lämnade Kina och blev en del av Japan. Att det är en Reuters-notis det rör sig om tycker jag inte är anledning att acceptera dylika faktafel (se nedan). Man rapporterade också att Chen Shui-bian blir kvar i häktet (här), men lyckades helt missa det historiska mötet mellan Kinas och Taiwans representanter i Taipei i början av november. I den andra notisen förekom dock inga misstag.

SvD har bättre täckning, och hade en AFP-notis här och en Reuters-notis här om mötet. De körde också samma Reuters-notis om demonstrationen i oktober som DN, här, med samma fel som Reuters alltid inkluderar i sina notiser och artiklar om Taiwan. Såväl TT som DN och SvD borde kunna rätta till det här, speciellt som de två andra notiserna i SvD, en från Reuters och en från AFP, hade följande korrekta text, om förhållandet mellan Taiwan och Kina:

Av alla notiser från de olika nyhetsbyråerna jag sett på tidningen har jag aldrig sett att två byråer använda exakt samma ordalydelse annat än när det gäller direkta citat (och ibland inte ens då), så eftersom texten är exakt densamma i både Reuters- och AFP-notisen hos SvD antar jag att det är någon där, eller möjligen på TT, som medvetet rättat till felet vilket visar att det faktiskt går att få det hela att bli rätt om man bara vill.

Andra bloggar om: Taiwan, Kina, pressetik, TT och Taiwan-sundet