Folkomröstningar
JJag hade tänkt säga något giftigt om KMT:s förslag till folkomröstning om vilket namn Taiwan skall använda vid ansökan om inträde i internationella organisationer eftersom det är -- hör och häpna -- ännu mer korkat än DPP:s förslag, men jag läste just ett första utkast till morgondagens Taipei Times-ledare, så det får vara. Läs TT i morgon. Dessutom avslog regeringens folkomröstningskommitté idag en DPP-begäran om att hålla en folkomröstning som skulle fråga Taiwans befolkning om man vill söka medlemsskap i FN under namnet Taiwan.
Kommittén är sammansatt i proportion till partiernas riksdagsrepresentation, vilket innebär att oppositionen är i majoritet. Regeringen är alltså i minoritet i en regeringskommitté. Vi får väl se om kommittén kommer att politisera frågan ytterligare genom att godkänna KMT:s förslag som frågar om väljarna vill att Taiwan ska vara mer flexibelt och ansöka om medlemsskap i sådan organisationer under det för tillfället lämpligaste namnet, det må vara Republiken Kina, Taiwan eller något annan namn som man ännu inte kommit på. Folk skulle alltså inte ens veta vad man röstar på. Vilken folkomröstning. Varför inte fråga om folk vill ha bättre väder och mindre regn på samma gång?
Med folkomröstning om två frågor i samband med presidentvalet 2004 och förmodligen ett par till nästa år har Taiwan snart haft lika många folkomröstningar på några år som Sverige haft på 100. Det största problemet med folkomröstningar som inte egentligen leder till något beslut eller andra direkta resultat -- Taiwan kommer inte in i FN i en vecka med sju måndagar under något tänkbart eller otänkbart namn så länge Kina sitter i Säkerhetsrådet alldeles oavsett vad de taiwanesiska väljarna säger i en folkomröstning -- är att instrumentet missbrukas så till den milda grad att de viktiga och nödvändiga folkomröstningarna som betyder något inte tas på allvar utan istället ses som ytterligare en paj i den politiska foodfajten eller en del av partiernas valkampanjer. Ett exempel är folkomröstningen om KMT:s olagliga tillgångar, en fråga som direkt påverkar det taiwanesiska samhället, har gjort det under de senaste 60 åren, och kommer att fortsätta att göra det så länge kvarlevorna av den gamla diktaturen får fortsätta att gå igenom omvandlingen från diktatur till demokratiskt samhälle utan att behöva stå till svars för sina illdåd.
DPP har alltså efter sju långa år vid makten äntligen fått röven ur vagnen och lyckats komma till skott vad det gäller att återkräva KMT:s olagligt anförskaffade egendomar. Man har till sist gjort det genom att samla in 1,4 miljoner namnunderskrifter, en dryg halvmiljon fler än de 850,000 som enligt lag måste samlas in efter det att ett folkomröstningsförlsag godtagits. Folkomröstningen kommer att hållas samtidigt som riksdags- eller presidentvalet tidigt nästa år.
Det här har varit en av DPP:s huvudfrågor, och det är lite underligt att det tagit dem sju år att komma så här långt med en av deras viktigaste frågor. Tyvärr har de använt det lite grann som en valfråga och mest pratat om det i samband med nationella val. Ineffektivitet är helt säkert ett annat skäl -- sex premiärminstrar är ju rent italienskt. De här ministrarna har dock inte fällts i misstroendeomröstningar eller val, utan det är presidenten själv som bytt ut dem, en efter en. Man skulle ju annars ha trott att han hade velat ha en regering med långsiktig politik för att kunna genomföra alla de frågor som han, DPP och deras föregångare arbetat så hårt för de senaste 30 åren.
KMT har länge varit helt på det klara med att man ligger illa till och har gjort allt man kunnat för att sälja av sina egendomar och genom att nu jobba på att sätta sitt sista företag i trust. Partiet verkar i sin naivitet -- eller i tron att väljarna är dumma -- tro att det faktum att man sålt av sina fasta tillgångar innebär att deras likviderade tillgångar inte längre är olagliga. De har tydligen aldrig hört talas om uttrycket "tvätta pengar", trots att det finns på kineiska också -- xi3qian2, tvätta pengar. Partiets rikedomar, makt, position och sociala inflytande grundar sig fortfarande på olagliga tillgångar, och kommer att göra det också i framtiden så länge partiet fortsätter att åtnjuta tillgångarna av det företag de nu vill sätta i trust -- även om någon annan sköter om det åt dem så är det fortfarande olagliga pengar.
Det här är DPP så klart medvetna om, men de har varit så långsamma med att jobba med de här frågorna att de kanske inte ens får chansen att göra något åt det även om folkomröstningen går deras väg, vilket är ganska troligt. Kommer ett sådant beslut att efterföljas om KMT vinner nästa val?
Regeringens webbplats med förklaringar om hur KMT kommit över sina tillgångar.
Andra svenska bloggar om: Taiwan, folkomröstningar och demokrati