En svensk i Taiwan

Det är fullkomligt bisarrt, och tråkigt att se så omdömeslöst beteende som Chen Shuibian mfl. uppvisat på sistone. Det är verkligen ingen respektabel bild av Taiwan man visar upp för omvärlden, om den nu skulle titta.

Tyvärr kan jag inte annat än att instämma. Dessutom tror jag att KMT vinner poäng på DPP:s schabbel, och det är knappast bra för Taiwans framtid.

Om ett specifikt parti är bra för Taiwans framtid eller ej kanske skall lämnas osagt för stunden. DPP har ju med de sista årens kontraproduktiva politik har inte bidragit med mycket, och förnyat förtroende skulle väl nästan vara märkligt? Det som hursomhelst skulle vara bra för Taiwans framtid är en rejäl dos intelligent utrikespolitik, oavsett vilken president eller politiskt parti den kommer ifrån, och inte isolationistiska dumheter på sandlådenivå á la Chen Shuibian som bara förvärrar läget.

Intressant är det, hursomhelst :)

Detta far mig att tycka att foljande forslag fran ' Maitre chez nous ' ivrarna i Quebec ar riktigt intelligent : Forbjud foretag att i sina aut. telefonsvar saga ' for service in english press 9 ' ! A Bien har inte monopol pa dumhet. Instammer med Daniel och vill tillagga att en rejal dos framsynt ekonomisk politik behovs. Allt detta kraver insight and courage. Vilket - om nagot - parti besitter detta ?

Daniel: Det där var så klart ett personligt omdöme baserat på en mängd omständigheter. Jag kan bl.a. inte tänka mig att ett parti som dyrkar en diktator och massmördare över allt annat är bra för en framväxande demokrati. Jag vet dock inte om jag skulle bli alltför förvånad om DPP vinner presidentvalet men förlorar valen till Lagstiftande församlingen, även om jag tror att Taiwans räddning vore en blå president och ett grönt parlament. Båda blå eller båda gröna skrämmer mig, och ett blått parlament med en grön president skulle bara leda till att KMT fortsätter med sitt oresonliga och orimliga beteende och att Taiwan fortsätter att stagnera socialt (ekonomiskt växer man fortfarande med 5% per år trots allt prat om ekonomisk tillbakagång) för att ingen vettig lagstiftning kommer ut ur Lagstiftande församlingen.

Jag vet inte inte om du med "isolationsitiska dumheter" menar diplomatisk isolering, eller om du använder uttrycket som det används i taiwanesisk politik: försök att motverka investeringar i Kina. Det sistnämnda är en myt som KMT framgångsrikt skapat och DPP:s oförmåga att slå hål på den är ett bra exempel på deras oförmåga.

Chen och DPP har onekligen misslyckats skamligt med en hel del av sin politik, men på en annan nivå har Chen varit alldeles oerhört framgångsrik: som opinionsbildare. Ett exempel är hur KMT tvingats av folkopinionen att ständigt närma sig DPP, och nu t.o.m. vill ha en folkomröstning om FN-medlemskap. Stor skillnad från partiets direkta opposition till allt vad folkomröstningar hette innan Chen började tala om det för en sex-sju år sedan. Ett annat exempel är att 70 procent av befolkningen numer i första hand ser sig själva som taiwaneser, inte kineser.

Men visst har du rätt, Taiwan måste skaffa sig en intelligent och ansvarig utrikespolitk. Som ett steg i det ledet bör man t.ex. skriva under, eller snarare officiellt utfästa sig att efterfölja, FN-protokoll och deklarationer, t.ex. Kyoto-protokollet och Deklarationen om ursprungsfolkens rättigheter. Man kan inte å ena sidan säga att man vill bli FN-medlem som både DPP och KMT gör, och sedan säga att man inte behöver anta FN-protokoll och -deklarationer eftersom man inte är FN-medlem. Vare sig speciellt smart eller trovärdigt i ett internationellt perspektiv.

Metallorm: en vettig ekonomisk politik behövs så klart, men tyvärr känns det för tillfället som om det området precis som utrikespolitiken bara är intressant när det ger poäng på den inrikespolitiska marknaden.

Utöver ekonomisk politik och utrikespolitik är det kanske ännu viktigare att normal social lagstiftning som reglerar samhällets normala funktioner kommer igång.

Dock, innan man nått fram till en rimlig partipolitisk situation som åtminstone leder till krigsstillestånd mellan de två lägren finns det nog inget intresse på någon av sidorna för någon sorts politik annan än i den mån det kan ge poäng på den inrikespolitiska marknaden och framställa motparten som inkompetent, kanske mer så hos oppositionslägret än i regeringen.

Vad som verkligen behövs är politik som inte analyserar alla beslut utifrån självständighets/samgåendeperspektivet, utan istället tittar på varje fråga på dess egna meriter. Detta är ett problem som vidlåder båda lägren.

Tff: med "isolationistiska dumheter" menar jag varken diplomatisk isolering eller försöken att påverka investeringsgraden i Kina, utan snarare den närmast klantiga politiken DPP för internationellt, och som inte har en rimlig chans att producera någonting konstruktivt. Med den sortens beteende som president Chen uppvisar vore det väl närmast märkligt om han skulle åtnjuta någon form av internationellt stöd?

I övrigt håller jag med dig om att opinionsbildarrollen har varit viktig för Taiwan, likasom det har varit (och är) en viktigt del av DPP:s framgångar.

Däremot tycker jag att det borde kunna gå att få in fler frågor på dagordningen än tjata om "228" som, hur bedrövlig det än var, ändå tillhör det förgångna, och ägna sig åt någonting som mer produktivt för Taiwans framtid. Precis som du nämner borde båda partierna ägna sig åt mer konstruktiva saker än att få motparten att framstå som inkompetent, och göra någonting vettigt med de relativt goda förutsättningar som Taiwan ändå har att bli ett (ännu mer) välmående samhälle.

Fler frågor på dagordningen hänger nog ihop med social lagstiftning, och det är en fråga som Frank Hsieh har på sin presidentvalskampanj. Vi får väl se om Ma hänger på.

Problemet med 228 är att den händelsen hänger ihop med den vita terrorn som väl i stort sett började med 228 (enligt en siffra som jag bara sett i Bengt Johansonss bok Kina-Taiwan: Risk för krig eller chans till fred kan upp emot 100 000 människor ha dödats under 228 och dess efterföljande händelser). Jag tror därför inte att man kan avfärda det hela genom att säga att det tillhör det förflutna. Överlevande offer eller deras efterlevande lever ännu idag, samtidigt som de över 50-55 i KMT:s partiledning måste ha fått hela sin partiutbildning inom vita terror-versionen av KMT. Många av dagens ledare var också redan så pass högt uppsatta under 70- och 80-talen när KMT fortfarande avrättade folk och slängde oliktänkande i fängelse att de var direkt eller indirekt ansvariga för många av de oförrätter som begicks (James Soong var t.ex. chef för GIO vid tiden för Kaohsiung-incidenten och Ma var CCK:s sekreterare och tolk/översättare).

Detta är alltså människor som sitter i maktposition än idag och dessutom vill återta ledningen över Taiwan. Det är så klart svårt att acceptera för många människor. Så länge detta är ett levande problem måste man göra något åt 228 och den vita terrorn, det är inte det som är problemet. Problemet är att DPP tvingar fram sin vilja i de här frågorna oavsett andra åsikter och kan göra det tack vare sin roll som opinionsledare, när de istället borde sätta upp någon sorts oberoende (om det nu är möjligt) organisation som konsulterar folk på båda sidorna i sitt sökande efter en lösning. Någon sorts sanningskommission i stil med Sydafrika eller Sydkorea är vad som behövs för att få Taiwan att lämna detta bakom sig och tackla andra sociala, ekonomiska och utrikespolitiska frågor.