En svensk i Taiwan

Länge sedan jag skrev något om taiwanesisk politik, men i samband med herr Ma Ying-jeous 100-dagarsjubileum som president är det nu dags igen.

I en (ödesdiger?) intervju med en mexikansk tidning häromdagen lyckades herr Ma skrämma slag på halva Taiwan och kanske mer därtill. Han sa nämligen att Taiwan och Kina inte är två länder. Han ställde upp till val som president och statsöverhuvud för Republiken Kina och sedan förnekade han att staten existerar, den stat som alltså bara han och KMT (!?) kämpar för och vill ha kvar eftersom oppositionen vill att Taiwan skall vara självständigt. Inte ens hans föregångare självständighetsförespråkaren Chen Shui-bian förnekade Republiken Kinas existens, eftersom han insåg att det var den staten han valts till statsöverhuvud för.

Utan att skämmas har Ma dessutom redan sagt att kinesiska regeringstjänstemän får kalla honom herr Ma istället för president Ma. Allt tal under presidentvalskampanjen om att bevara Taiwans självständighet och suveränitet, om att han skulle vara den förste att hålla Taiwans flagga högt om den olympiska facklan kom till Taiwan är som bortblåst, och nu är både självständighetsförespråkare partipolitiskt obundna, och också många ljusblåa, väljare lite skrajsna för vad som kommer att hända. Har man valt en president att leda landet vill man ju inte gärna höra honom säga: "Vi är inte ett land." Till och med TVBS, mörkt blå nyhetskanal, kritiserade honom ikväll på TV.

Sedan sa han att hans 633-löfte -- sex procent ekonomisk tillväxt, tre procent arbetslöshet, och 30.000 US-dollar i per capita-inkomst -- inte kommer att uppfyllas nu eftersom världsekonomin nu är så dålig.

När ekonomin gick dåligt under Chen Shui-bian så berodde det på att han inte förstod sig på ekonomi. Alla förklaringar som gick ut på att Taiwans ekonomiska läge påverkades av världsekonomin ratades av KMT. Sedan gick Ma till val på en ganska fyndig ordlek på hans efternamn och det kinesiska ordet för omedelebart: "Bara Ma blir vald kommer allting att genast bli bra." Dock, icke så. Eftersom aktiemarknaden fallit runt 30 procent sedean han svors in, så har världseknomin vips återupprättats och de förklaringar som var ogiltiga mellan 2000 och 2008 väger nu mycket tungt.

Vidare sa Ma att 633-löftet inte kommer att uppfyllas förrän 2016 -- kanske. Efter drygt tre framgångsbefriade månader som president ser sig Ma redan som vinnare av 2012 års presidentval, ett resultat som för tillfället ser ganska osannolikt ut. Fullständigt obegripligt. Folk verkar istället mer och mer oroliga över hans okänsliga och ogenomtänkta öppning mot Kina. Hans löfte om 3.000 kinesiska turister om dagen -- dvs 10 miljoner om året, eller mer än alla utländska turister som nu kommer till Taiwan årligen enbart från Kina -- har reducerats till något hundratal om dagen, om ens det. Inte speciellt bra för den policy som skulle rädda Taiwans inhemska ekonomi, och som faktiskt bara saknade en enda liten beståndsdel -- eftersom den är beroende av Kina måste Kina vara med på leken. Detta är tyvärr den beståndsdel som fattas i nästan alla Mas politiska beslut: de är helt ensidiga och förutsätter att Kina gör precis som Taiwan vill utan att först ha tillfrågats. Knappast troligt för ett land som hotar med militär invasion och har över 1.000 missiler riktade mot Taiwan.

För att få lite perspektiv på Mas uttalande att Taiwan och Kina inte är två länder, har jag översatt delar av en opinionsundersökning gjord av Cheng Chi University här i Taipei i slutet av augusti och som man kan ladda ned från regeringsorganet Mainland Affairs Councils hemsida, dvs det organ som är ansvarigt för regeringens Kina-politik. Här finns hela undersökningen på kinesiska, och här kan man några av deras tidigare undersökningar på engelska, fast inte de senaste.

Det får räcka för idag.

Andra svenska bloggar om: Taiwan, Taipei och taiwanesisk politik