Ny president. Och lite cykling.
Till och med i Sverige har det uppmärksammats att Kinesiska nationalistpartiets ordförande (KMT) Wu Poh-hsiung har mött Kinas president Hu Jintao i Peking, det högsta mötet mellan ledare för de två länderna sedan det öppna inbördeskriget slutade med kommunisternas seger 1949 -- officiellt befinner sig KMT och KKP fortfarande i krig eftersom inget fredsavtal eller ens krigsstillestånd ingåtts.
Taiwans oppositionsparti har som oppositionspartier bör opponerat sig, för dels tycker man att KMT gått lite för snabbt fram, dels tycker man inte att partiet har någon rätt att representera Taiwan, eftersom det är regeringens jobb och Taiwan inte längre är en enpartistat där parti/regering är samma sak, dels för att Wu talade om Taiwans president, tidigare KMT-ordföranden Ma Ying-jeou, som Herr Ma istället för president Ma. Och det låter ju inte helt riktigt, måste jag hålla med om.
Annars verkar Ma ha gjort en ganska bra start som president. Han försöker vara miljövänlig: regeringen har bytt sina stora limousiner till mindre bilar, man talar om att 50 procent av all Taiwans energiproduktion skall vara av typen låg kolhalt, och man funderar till och med på att avskaffa kostym- och slipstvån på regeringsmötena för att kunna dra ned på luftkonditioneringen och därmed spara energi. Dessutom talas det om energiskatter och koldioxidskatter, bensin-, diesel- och oljepriserna höjdes igår och el- och vattenpriserna skall också höjas. Förhoppningsvis kan allt detta få höja miljömedvetenheten hos gemene man -- det behövs sannerligen.
Får Ma fortsätta som han börjat, och om han är stark nog att genomföra sin egen politik, kan han kanske bli en ganska lyckad president. Han inser att han inte kan rusa iväg och förena Taiwan med Kina, och har vid ett flertal tillfällen sagt att han också representerar de 5,5 miljoner väljare som inte röstade på honom; han utnämnde t.o.m. en självständighetsförespråkare från TSU som högsta ansvarig för Taiwans Kinapolitik. Det är en ganska stor skillnad från den tidigare DPP-regeringen, som bara vände sig till sina egna väljare.
Frågan är förstås om Ma är stark nog att stå emot Lien Chan, Hao Po-tsun och alla de andra hökarna i det gamla gardet. Ett tecken på att det kan bli ett problem var t.ex. att Lien Chan satt på första parkett när Ma tog över presidentskapet, medan Wu, alltså KMT:s ordförande, satt på andra raden och vid sidan av. Själv har jag mina tvivel. Ma har alltid verkat konfrontationsrädd och undfallande, och det är kanske inte de bästa egenskaperna hos en president som helt säkert måste kämpa mot en hel del opposition inom det egna lägret.
Dessutom verkar det som om KMT:s riksdagsgrupp inte drar helt jämnt med regeringen, eller åtminstone några av ministrarna, vilket så klart är ett gott tecken med tanke på att många har varit rädda för att den nya politiska situationen skall leda till ett återinförande av enpartistaten. Dock har riksdagsgruppen gått ganska hårt fram med några ministrar vid ett par riksdagsinterpellationer. Ett gott tecken.
Själv har jag tillbringat mycket av den senaste månaden med att antingen jobba 12-13 timmar om dagen eller ta helt ledigt och dra iväg på cykeln med D och några kompisar. De senaste två veckorna har det blivit runt femtio mil, bland annat cyklade vi tvärs över norra Taiwan på den nordligaste vägen över bergen i förra veckan, en tur på tre dagar (där vi bara hade regn första dagen). Drygt åtta mil om dagen, upp och nedför bergen, med den högsta punkten drygt 1200 m ö h. Vackert. Här finns det bilder, och här finns en utförlig beskrivning på engelska.
Andra svenska bloggar om: Taiwan, politik i Taiwan, cykling och , cykelturer