Demokrati i Taiwan
The Economist Intelligence Unit har publicerat ett demokratiindex där världens länder delas in i fyra grupper: fulla demokratier, bristfälliga demokratier, hybridregimer och auktoritära regimer. Dokumentet börjar med en diskussion om hur man definierar och mäter demokrati och gör en jämförelse mellan EIU:s index och det kanske mer välkända indexet från Freedom House. Det ges också en detaljerad beskrivning av hur de kommit fram till poängsättningen och varje kriterium ges i slutet av dokumentet.
Enligt EIU:s kriterier finns det 28 fulla demokratier i världen, och de fem nordiska länderna besätter fem av de sex första platserna, med Sverige i toppen.
Taiwan hamnar på 32:a plats, dvs fjärde plats i gruppen bristfälliga demokratier, före bl.a. Italien. Ganska anmärkningsvärt för ett land som bara haft full formell demokrati i tio år, sedan 1996 då Taiwans invånare för första gången kunde välja sin president i direkta, öppna val. För blott 15 år sedan, 1992, valde de för första gången hela sitt parlament, men presidenten utsågs då fortfarande av ett icke folkvalt organ.
Det blir än mer anmärkningsvärt när man tittar lite närmare på siffrorna och de fem olika underrubrikerna och ser att på alla punkter utom en får Taiwan högre siffror än många av länderna ibland de fulla demokratierna, och under rubriken medborgerliga friheter får Taiwan den näst högsta siffran av alla länder, högre än bl.a. Tyskland, Storbrittanien, USA och Frankrike.
Den enda punkten där de snubblar är under rubriken politisk kultur, där de får en siffra som är sämre än till och med en del auktoritära regimer. Anledningen till det är att oppositioen -- dvs Kinas nationalistparti, KMT, den gamla enpartistatens/diktaturens parti och två partier som uppstått efter partidelningar -- har svårt för eller vägrar att godta valresultat som går dem emot. När Chen Shui-bian vann presidentvalet år 2000 vägrade oppositionen att samarbeta trots att Chen gick så långt att han utnämnde en KMT-politiker till premiärminister, och efter valet 2004 organiserade de gatuprotester och drog Chen inför domstol på två olika punkter för att fösöka ogiltigförklara hans valseger. Båda försöken misslyckades dock efter röstomräkning övervakad av representanter från både regeringspartiet och oppositionspartierna. Det enda resultatet var att valresultaten som väntat förändrades en aning på båda sidor eftersom misstag statistiskt sett sprider sig jämnt över hela elektoratet.
I Kaohsiungs borgmästarval i december förra året vann sedan kandidaten från regeringspartiet, och återigen anklagades vinnaren, i det här fallet Chen Chu, för oegentligheter och valfusk och en rättegång har återigen inletts för att försöka ogiltigförklara hennes valseger. Det kan läggas till att Chen Chu faktiskt kunde lägga fram konkreta bevis för att KMT försökte köpa röster, och de skyldiga har dessutom gripits och erkänt.
Det ska också tilläggas att i båda fallen hade oppositionen en rimlig anledning att kräva en omräkning av röstresultaten eftersom skillnaden var mindre än en halv procent. Det är dock skillnad mellan att begära en rimlig röstomräkning och att beskylla segraren för valfusk och andra olagligheter.
Så här säger EIU om definitionen av en framgångsrik politisk kultur:
En framgångsrik politisk kultur innebär att de förlorande partierna och deras supportrar accepterar väljarnas beslut och tillåter en fredlig maktövergång.