En svensk i Taiwan

Taiwans representant till Singapore, alltså den inofficiella ambassadören, sa i en intervju med en Singaporetidning idag att han inte instämmer i DPP-regeringens "avsinifiering", d.v.s. distanseringen av Taiwan från Kina, bl.a. genom ändringen av namn på statsägda företag från Kina xxx till Taiwan xxx, inkluderandet av Taiwans egen historia i skolornas utbildningsmateriel (!) och så vidare. Inte heller kan han förlika sig med regeringens distansering från Chiang Kai-shek. "Jag kan inte acceptera det, vi är ju ändå kineser", säger Hu Wei-chen, som han heter. Han säger också att han därför tänker avgå efter 35 år i Republiken Kinas och det taiwanesiska folkets tjänst. I sammanhanget skall väl också nämnas att han i april meddelades att det var dags för honom att förbereda sig på att lämna sin post.

Det är ganska anmärkningsvärt att en diplomat går ut och kritiserar sitt eget hemlands regering på detta sätt, framför allt eftersom han fortfarande är i tjänst och dessutom väljer att framföra kritiken i det land där han är satt att representera land och regering. I det här fallet gör han det dessutom i Singapore, ett land som är ganska öppet kritiskt mot Taiwans strävanden.

Dessa uttalanden är intressanta ur ett par aspekter. Dels visar de på ett ganska tydligt sätt hur svårt många här i Taiwan har att klargöra sin egen nationella identitet, framför allt inom oppositionen och bland de som arbetar för ett samgående med Kina. Först säger Hu att han är kines, vilket han ju är etniskt sett, och att han arbetar för Republiken Kina, men i nästa andetag säger att han representerar det taiwanesiska folket, och gör därmed en klar särskillnad på det kinesiska folket -- som han säger att han är en del av -- och det taiwanesiska folket, som han representerar. Den här motsättningen har försvunnit hos de flesta som arbetar för ett självständigt Taiwan, och de inser att det är skillnad mellan att vara etnisk kines och taiwanesisk medborgare, ungefär som man kan vara etnisk irländare eller skotte eller italienare men amerikansk medborgare. För många kineser i Taiwan är med andra ord etnicitet synonymt med medborgarskap. Detta är en av anledningarna till att nationsbyggandet som har tagit fart på riktigt under den nya regeringen men som påbörjades på allvar redan under Lee Teng-huis presidentskap skapar sådana sociala motsättningar.

Det är i det här sammanhanget intressant att se hur de 62 kineser som studerade vid Wasedauniversitetet i Japan 1907 hade problem att ange vilket land de kom ifrån. Arton stycken angav sitt hemland som Zhina, 12 skrev Qing, sju Zhongguo eller Zhonghua, och 25 stycken visste inte vad de skulle skriva.

Dessutom belyser Hu's uttalanden återigen hur DPP-regeringen har slösat bort mycket av sina sju år vid makten. Enligt Hu själv tänkte han avgå redan när DPP kom till makten 2000, men han ombads att stanna kvar av president Chen Shui-bian. Enligt Hu har regeringen sedan dess alltid vetat om att han inte stöder dess politik och att han kan komma att motarbeta den. Trots det behölls han och utsågs sedan år 2005 till ambassadör i Singapore. Man kan fråga sig hur en ny regering som vill skapa internationellt stöd för sina strävanden skall lyckas med det när man utnämner representanter som medvetet motarbetar deras politik. Samma sak skedde i USA, det land som onekligen har störst politiskt inflytande över Taiwans framtid, vilket väl erbjuder det enda möjliga argumentet om man vill hävda att Taiwan inte är självständigt.

DPP-regeringen har haft oerhörda problem att kommunicera med Washington sedan man kom till makten år 2000. En av anledningarna är att demokratiseringen av Taiwan har inneburit att intressegrupper insett att man inte åker i fängelse om man motarbetar regeringen, och att regeringen inte försöker mörda dissidenter utomlands. Grupper som motarbetar DPP har därmed satt upp lobbygrupper i USA som talar med en röst medan Taiwans regering sitter i Taiwan och talar med en annan röst, eftersom USA inte tillåter att höga representanter från Taiwan och USA besöker varandras länder. Washington hade alltså svårt att utreda alla olika budskap som kom från Taiwan. Med tanke på hur viktigt USA är för Taiwan är det nästan ofattbart att DPP-regeringen inte gjorde någonting åt detta förrän tidigare i år då man utsåg den förste DPP-representanten till Washington. Fram till i år har man använt diplomater utsedda av den tidigare KMT-regeringen, som precis som Hu i Singapore misstänktes motarbeta DPP-regeringen, eller åtminstone inte samarbeta med den, och som Chen inte riktigt litade på. Chen kunde alltså aldrig vara säker på att hans budskap förmedlades på rätt sätt eller att hans politik förklarades och försvarades av någon som faktiskt stödde den.

Intervjun med Hu i Singapores Lianhe Zaobao, och rapporten om intervjun i Taiwans China Times.

Andra svenska bloggar om: Taiwan, etnicitet, nationalitet och politik i Taiwan