En svensk i Taiwan

Intressant, men det håller inte. Taiwan tillföll Kina i enlighet med Kairodeklarationen (se även Potsdam), och det är inte relevant att Kina då var ROC men efter 1949 blev PRC, eftersom det bara handlade om att en regim kastade ut en annan från samma landbit och kallade den för någonting annat.

Det hade dock varit intressant om Taiwan (eller i alla fall ROC i Taiwan) aldrig någonsin gjort anspråk på att representera hela Kina. Då hade man kanske haft en rimligare chans.

Som en fotnot kan nämnas att jag mycket vill se Taiwan självständigt, men inte övertygas av argumenten.

"Mycket gärna" heter det... Ursäkta den dåliga svenskan ovan!

Jag vet inte om just Kairodeklarationen håller som bevis på att Taiwan skulle ha tillfallit Kina eftersom det tydligen bara är en deklaration som aldrig skrevs under av de allierade ledarna, och därmed är det väl tvivelaktigt om den har någon lagligt bindande kraft.

Hur som helst så undrar jag om allt detta tal om deklarationer och fredsavtal och internationella avtal kommer att spela någon större roll i frågans avgörande, eller om det kommer att fortsätta att behandlas som ovidkommande.

Såvida inte någon stormakt (läs USA) säger att det är av avgörande vikt och därför erkänner Taiwan kommer Kina att fortsätta att göra som de vill oavsett om de har internationell rätt i ryggen eller inte.

Det finns ett intressant exjobb i ämnet från Raul Wallenberg-institutet av Henrik Andersson där slutsatsen är att Kairodeklarationen gäller. Det är ju dock knappast ett bevis, och du har rätt i att det inte är avgörande.

Ledsamt nog kommer aldrig frågan att lösas genom att någon stormakt erkänner Taiwan, därför att det aldrig kommer att hända.

Lika ledsamt är det att Taiwan har väldigt lite på fötterna vad gäller de jure självständighet, och att Kina gör "som de vill" därför att de tyvärr är de som har minst att bevisa.

Ja, tyvärr är nog chansen så gott som obefintlig att något större land erkänner Taiwan, åtminstone i dagens läge. Det kommer att fortsätta att hänga på om Taiwans försvar är precis starkt nog för att kanske kunna hålla stånd mot en invasion tills USA kommer (det är ju det alla är övertygade om kommer att ske oavsett om de gnäller på USA i vardagslag eller inte).

Det större problemet för Taiwan, eller kanske rentav det som till sist blir landets räddning, är nog annars att det man nu vill ha är Taiwan, och inte ROC, dvs etablerandet av en helt ny stat.

Hur maanga Taiwaneser tror du verkligen tro fortfarande paa att USA kommer att goera naagot konkret insats ifall Kina anfallar?

Visst finns TRA, fast det aer bara representanthuset, och man vet inte till vilket grad presidenten eller hans raadgivare ser det som bindand. Hela Taiwan policy bygger ju paa ambiguity. Goer Kina naagot dumt, ja, daa kommer Taiwan aentligen paa foersta sidan i USA, och det blir saekert en hel del diskussioner i D.C., men jag tror inte att det skulle ta mindre aen 2-3 veckor foerraen amerikanerna kommit paa vad man kan eller faar goera aat problemet. Ambiguity maaste foerst blir naagra konkreta beslut. Jag tror att USA kommer att reagerar foer laangsamt och foer sent foer att faa naagon paaverkan oeverhuvudtaget.

Det blir mycket enklare foer all andra laenderna i vaerlden som inte har naagot "TRA", och inte kanner ens naagon ambiguous plikt alls hjaelpa till att foersvara demokrati paa Taiwan-- dom kan omedelbart slaeppa sina "Vi ser mycket allvarligt paa detta...o.s.v." meddelande, som de kanske redan har faerdig skrivna.

Du har säkert rätt i att det kommer att ta USA en vecka eller två att komma till skott eller besluta sig för att inte komma till Taiwans undsättning. I det här sammanhanget är det dock minst lika viktigt, om inte än viktigare, att förstå vad taiwaneserna själva tror.

Jag tror att alldeles för många taiwaneser, och speciellt taiwanesiska politiker, tar för givet att USA kommer att komma till Taiwans undsättning. Det löper som en röd tråd igenom den samhälleliga debatten där alldeles för många inlägg består av ingående analyser av TRA och förklarar hur TRA enligt lagens bokstav tvingar USA att behandla Taiwan som ett land. Politikerna sätter helt enkelt alldeles för hög tilltro till TRA och dess innebörd. Jag är t.ex. övertygad om att det är tilltron till att USA inte vågar låta bli att försvara Taiwan mot ett anfall från Kina som gjorde att KMT och PFP så länge vägrade att låta vapenbudgeten passera igenom lagstiftande församlingen. De tror att USA måste göra det, dels på grund av TRA, dels på grund av att de vill kontrollera Kina och dess ambitioner.

Ursäkta men kommer in lite sent i debatten. Jag har inte läst uppsatsen av Henrik Andersson men ställder mig mycket tvivlande till hans påstådda slutsats. En pressdeklaration mellan tre allierade kan inte anses vara ett avtal som i detta fall binder Japan om till vem de skall lämna över Taiwan. Det måste vara ett avtal med Japan som ju då Taiwan tillhörde. Ett sådant slöts i San Fransisco 1952. Ett stort antal länder godkände det (Sverie deltog dock ej). Japan avstod genom detta från bl.a. Taiwan men det sades inget om vem som skulle ta över det.

Det är just det som Chen Long-chu och alla de andra självständighetsförespåkarna hävdar, och med min begränsade kunskap i internationell lag verkar det också ganska logiskt.

Kanske, kanske kan de med hjälp av denna och liknande argumentering och det faktum att Ban Ki-moon faktiskt fick ta ett steg tillbaka i samband med hans returnering av Chen Shui-bians brev och nu också verkar bli föremål för amerikanska påtryckningar lyckas ändra så smått på världsopinionen (dagens Taipei Times: http://www.taipeitimes.com/News/taiwan/archives/2007/08/13/2003373914 ).