USA och Taiwans demokrati
USA:s försvarsminister Condoleezza Rice har gjort ett uttalande (officiell utskrift från US Department of State) om Taiwans folkomröstning (DN-notis), där man skall fråga väljarna om Taiwan borde ansöka om FN-medlemsskap under namnet Taiwan. Så har sa Rice:
As we have stated in recent months, we think that Taiwan's referendum to apply to the United Nations under the name "Taiwan" is a provocative policy. It unnecessarily raises tensions in the Taiwan Strait and it promises no real benefits for the people of Taiwan on the international stage. That is why we oppose this referendum.
Det är klart att USA har rätt att tycka vad de vill om Taiwan och dess regeringsbeslut, men detta uttalande och USA:s allmänna inställning i frågan visar på hur inkonsekvent den s.k. "status quo"-politiken är.
Å ena sidan säger USA att Taiwan är en del av Kina och att man inte stöder taiwanesisk självständighet, medan man å andra sidan uppmuntrar Taiwans demokratiska utveckling. Nu har denna demokratiska utveckling nått så långt att man har infört folkomröstningar som ett verktyg för att direkt kunna fråga väljarna vad de tycker i en viss fråga, t.ex. saker som rör landets namn och är en oerhört kontroversiell fråga här som nog inte borde avgöras av ett enda parti. Det är således möjligt att argumentera för det nödvändiga i att hålla denna folkomröstning.
Man har också infört väljarinitierade folkomröstningar. Detta är en sådan omröstning, vilket innebär att regeringen är bunden av lag att hålla den oavsett om man gillar den eller inte. Detta är också vad som kommer att ske eftersom ytterligare ett par folkomröstningar initierade av KMT kommer att hållas trots att regeringen förmodligen inte är speciellt intreserad av det.
När Rice kallar dessa folkomröstningar för policy är hon alltså ute och cyklar: i en demokrati har frågan om lagar skall följas eller inte ingenting med policy att göra, sådant hör hemma i diktaturer, som t.ex. Kina. Regeringen är kort och gott lagligt bunden att hålla en folkligt initierad folkomröstning. Dessutom kan man fråga sig varför USA vill att Taiwans regering skall sätta sig över sina egna lagar och folkviljan när man nu uppmuntrar Taiwans demokratiska utveckling. Är det så att man bara vill att Taiwan skall ha en villkorlig demokrati, en demokrati som uppfyller USA:s krav, precis som Hong Kong bara har/kommer att få en villkorlig demokrati som uppfyller Kinas krav, dvs ingen demokrati alls.
Det är alltså dags att USA inser att man får bestämma sig för hur man vill ha det: antingen uppmuntrar man Taiwans demokratiska utveckling och accepterar att demokratiska stater faktiskt kan fatta beslut som inte passar USA, eller så motarbetar man Taiwans demokratisering och förespråkar ett Kina där Taiwan alltså blir en del av en kommunistisk diktatur. De tu, demokrati i Taiwan och ett Kina, kommer aldrig att bli ett.
Andra svenska bloggar om: Taiwan, Kina, USA, folkomröstningar, demokrati och Condoleezza Rice och
Andra sade:
USA vill nog gärna ha en demokratisk utveckling, men i valet mellan goda relationer med Kina och demokrati på Taiwan är risken att taiwaneserna drar det kortare strået. Det verkar som om de Taiwanvänliga krafterna i kongressen har försvagats på sistone. Lika allvarligt är ju att EU gått samma väg i slutkommunikén från toppmötet i Peking. Samtidigt kan man ju säga att det är ett övergående problem för nu finns det väl inte så många känsliga frågor kvar att folkomrösta om.
Det är jättebra att du bevakar dessa frågor. Svensk press har så vitt jag sett inte skrivit något.
Två frågor.
1) Är alla folkomröstningarna väljarinitierade?
2) Spelar det stor roll för resultatet att man bråkar om utlämnandet av röstsedlarna. Jag får intrycket att KMT genom bråket ökar intresset och därmed förlorar lika mycket som man vinner.
Läsare | 19:23, 23 december, 2007
Tyvärr är det nog så klart så att Taiwan får stryka på foten för Kina. Problemet med hela frågeställningen, och det som är så frusterande är att USA:s "status quo"-politik och den strategiska tvetydigheten inte längre fungerar speciellt bra nu när Taiwans demokrati har utvecklats så långt. Det kommer nog att fortsätta att uppstå oönskade situationer som inte passar vare sig USA, Kina eller Taiwan och där saker ställs på sin spets på grund av grundläggande demokratiska krav som yttrandefrihet, lagstiftning o.dyl., alltså av samma skäl som den här gången.
Tyvärr är det nog bara ett övergående problem så länge inte DPP får en majoritet i Lagstiftande församlingen samtidigt som man innehar presidentsämbetet. Får man både riksdagsmajoritet och presidentsämbete kan det nog bli tal om folkomröstningar om såväl nationalsång som nationalflagga, konstitution, självständighet och landets officiella namn. Man måste komma ihåg att Taiwans folkomröstningar är beslutande, alltså inte rådfrågande som i alla fall (utom ett) i Sverige. Som tur är har man satt en ganska hög tröskel för att en folkomröstning skall gillas. Själv hoppas jag nog på en KMT-president och en DPP-riksdag, det vore nog det bästa för Taiwan.
Dina två frågor:
1) Faktum är att alla folkomröstningar i Taiwan enligt folkomröstningslagen är väljarinitierade eller initierade av riksdagen. Kabinettet har inte rätt att initiera en folkomröstning, och presidenten kan endast göra det om landet är hotat utifrån och dess självständighet kan komma att ställas på spel. I det här fallet är två initierade av DPP (sammanlagt över 1,5 miljoner underskrifter för FN-omröstningen om jag inte missminner mig, jämfört med de 800,000 som krävdes), och två av KMT (en DPP- och en KMT-omröstning tillsammans med riksdagsvalet, och en av varje tillsammans med presidentvalet). En väljarinitierad folkomröstning måste föreslås av 0,5 procent av det totala antalet röstberättigade väljare i det senaste presidentvalet, och om förslaget accepteras, måste 5 procent av det totala antalet röstberättigade väljare i det senaste presidentvalet skriver under ansökan, allt enligt folkomröstningslagen.
2) Svårt att säga. DPP menar att skälet till att de senaste folkomröstningarna inte passerade gränsen för godkännande (50 procent av alla röstberättigade måste rösta, dvs inte endast 50 procent av de som faktiskt röstar) var att de omröstningarna hölls i två steg, vilket innebar att folk efter att ha röstat i presidentvalet gick vidare för att hämta upp valblanketterna för folkomröstningen vid vad de trodde var nästa valstation istället för att gå tillbaka till samma plats där blanketterna för presidentvalet delades ut. Istället lämnade de alltså vallokalen, och har man väl gjort det får man inte gå in igen. Därmed missade många chansen att rösta i folkomröstningen enligt DPP:s tolkning. Uppenbarligen har KMT ungefär samma inställning, och det är därför man strider för ett tvåstegsförfarande. Om antalet röstande är för få behöver man ju inte lämna ifrån sig de partitillgångar (så gott som alla) som DPP hävdar att man stulit från staten och folket under enpartidiktaturens dagar.
Själv tror jag att du har rätt: KMT skjuter sig självt i foten. Det faktum att man ställt till ett sådant rabalder om folkomröstningen innebär att väljarna blivit så medvetna om prodceduren att antalet som röstar kommer att överskrida 50-procentsgränsen och därmed bli bindande. Risken för att KMT därmed blir av med lejonparten av sina tillgångar blir därmed överhängande.
tff | 12:34, 26 december, 2007