Val i Taipei och Kaohsiung
Vad betyder nu valresultaten i Taipei och Kaohsiung? Ett försök till analys.
Med tanke på att Demokratiska framstegspartiet (DPP) på nationell nivå fått väldigt dåliga siffror i alla opinionsmätningar hade nog nästan alla väntat sig att de skulle förlora i både Taipei och Kaohsiung.
Nu vann de alltså borgmästarposten i Kaohsiung, om än bara med 1,114 röster, och gjorde bättre ifrån sig än väntat i Taipei där dess kandidat fick fem procent fler röster än för fyra år sedan samtidigt som KMT-kandidaten förlorade 10 procent. Dessutom fick de en plats extra i stadsfullmäktige på båda platserna. Det visar väl bara att det är skillnad på lokalpolitk och politik på nationell nivå. Man kan mycket väl tycka illa om ett parti på nationell nivå, men fortfarande rösta på det partiet på lokalnivå eftersom de frågor som behandlas varierar kraftigt.
Folket förstpartiet (PFP) tappade sex platser i Taipei och tre i Kaohsiung, och deras partiledare, den ”oberoende” kandidaten James Soong fick bara precis över fyra procent av rösterna, medan Taiwans solidaritetsunions (TSU) kandidat sparkades ut av partiet för ett tag sedan på grund av att hon bröt mot partidisciplinen. Hon fick 0.26 procent av rösterna. PFP hade inte ens någon borgmästarkandidat i Kaohsiung, och TSU:s kandidat fick bara 0.86 procent av rösterna, och partiet tappade en plats i stadsfullmäktige. De fick dock två platser i Taipei, mot noll i förra valet.
Vi får väl se i valet till Lagstiftande församlingen nästa december om jag har rätt när jag förutsäger att den här polariseringstrenden kommer att hålla i sig även på nationell nivå,
dvs att de mindre partierna blir mindre, medan de större partierna förstärker sina positioner. PFP skapades av James Soong när han drog med sig ett gäng parlamentsledamöter från Kinesiska nationalistpartiet (KMT) för att starta partiet i samband med presidentvalet år 2000, då KMT vägrade utnämna honom till sin kandidat. Han har nu meddelat att han lämnar politiken, vilket väl torde innebära att han också lämnar partiledarskapet. Utan hans personliga ledarskap, och med de dåliga resultaten i övrigt för PFP är risken stor att trenden med PFP-ledamöter som hoppar tillbaka till KMT kommer att förstärkas. Parlamentsvalet kommer nästa år att byta system: antalet ledamöter halveras, samtidigt som bara en ledamot väljs i varje distrikt. Mycket svårare att bli vald, alltså, och då är det bättre att ha ett starkt, penningstint parti som KMT i ryggen. Det som skulle kunna arbeta emot en sådan utveckling är att PFP kommer att få fler supportrar just för att James Soong lämnar partiet. Hans stjärna har dalat snabbt och det var väl kraschlandningen i går som fick honom att inse att folk inte längre vill ha politiker så nära knutna till den gamla diktaturen. År 2000 fick han 4 miljoner röster i presidentvalet och förlorade bara med ett par procent till nuvarande presidenten. År 2004 förlorade han som vicepresidentskandidat, och nu kunde han alltså inte ens få ihop 55 000 röster i tremiljonerstaden Taipei, där han borde ha sitt starkaste stöd.
För KMT borde detta också ha varit ett dåligt val. De hade räknat med att vinna i båda städerna, och partiledaren Ma Ying-jeou hade velat ha ett klart och entydigt mandat att bygga på i parlamentsvalet nästa år
där han vill lägga grunden för, eller kanske snarare sparka igång, sin kampanj föri presidentvalet 2008. Nu fick han alltså inte alls det stöd han räknat med: KMT förlorade som sagt tio procent av rösterna från 2002 i Taipei, där de har sitt starkaste stöd, och de förlorade i Kaohsiung. När man tittar på valresultaten verkar det stå klart att största anledningen att KMT förbättrade antalet stadsfullmäktigeplatser var att PFP-anhängarna flyttade sig inom blocket från PFP till KMT mer av missnöje med PFP än av en dragning till KMT. Om PFP går upp i rök kommer det dock kanske ändå att innebära att KMT stärker sin position, eller åtminstone befäster den nuvarande situationen eftersom det vore ganska naturligt för PFP-anhängarna att återvända till KMT.
KMT fick alltså ett utökat antal platser i båda stadsfullmäktige, en mer i Taipei och fem fler i Kaohsiung, samtidigt som DPP fick ytterligare en plats i varje stad. Skall man generalisera till det nationella planet innebär detta förstås ett slag mot Taiwans flerpartisystem, som nu istället verkar utvecklas i riktning mot vad som i praktiken, om än inte i teorin, är ett tvåpartisystem som i USA eller i Storbritannien.
Man har tidigare haft ett system som är ganska likt det svenska, med två tydligt utmejslade block, de gröna DPP och TSU å ena sidan, där färgen står för de som är för formell självständighet från Kina, och de blå – eller förespråkarna för ett samgående med Kina – KMT, PFP, Nya partiet, och en sammanslutning av oberoende parlamentsledamöter å andra sidan. Denna blockindelning kommer nu förmodligen att fokuseras än tydligare på DPP och KMT, och TSU kommer väl att fungera ännu tydligare som VPK och sedermera V i Sverige, dvs i stort sett finnas där för att stödja DPP, i något enstaka fall som blåslampa under häcken på dem. På den blåa sidan rör det sig än så länge om två stora partier, dvs KMT och PFP som samarbetar för att deras mål överensstämmer, med den kommer förmodligen alltså att utveckas i samma riktning som på den gröna sidan, ett stort parti med ett par mindre bihang som håller med om allt för att inte helt marginaliseras.
För att återigen generalisera till det nationella planet, innebär de här resultaten att DPP:s partiledare kommer att sitta kvar och fortfarande vara en möjlig kandidat till presidentvalet 2008.
Partiledningen kommer också att finna färre och mindre tungt vägande skäl för att genomföra mer djupgående reformer, sätta upp långsiktiga mål och omdefiniera de värderingar som verkar ha försvunnit ut i etern efter att partiet något oväntat kom till makten år 2000. De har inte riktigt funnit sig till rätta och har inte lyckats implementera någon enhetlig politik vare sig gentemot Kina, på det internationella eller det inhemska planet. Frank Hsieh, partiets kandidat i Taipei, har stärkt sin position inför nomineringen till presidentvalet 2008 genom att få mellan 10 och 20 procent fler röster än väntat beroende på vilka opinionsundersökningar man tittar på. Premiärminister Su Tseng-chang kommer nog att sitta kvar, trots att det av någon outgrundlig anledning också hade rests krav på att han skulle avgå om det gick dåligt i valen, och han är så klart ytterligare en möjlig presidentkandidat tillsammans med nuvarande vicepresidenten Annette Lu.
För KMT:s del står väl Ma Ying-jeou för tillfället kvar som den enda tänkbara presidentkandidaten. Det här valet stärkte honom inte, men det faktum att de fick röster från tidigare PFP-anhängare fick det ändå att se ut som om det inte gick så dåligt. För alla de här möjliga presidentkandidaterna hänger nog allt på hur det går i valet till Lagstiftande församlingen nästa år.
I Kaohsiung innebär den knappa vinsten med största säkerhet att det kommer att omräkning kommer att begäras. 
Efter presidentvalet 2004 när Chen Shui-bian vann med 30 000 röster susade anklagelserna om valfusk från det blå blocket, men de förlorade båda sina domstolsmål och omräkningen som övervakades av folk från båda sidorna innebar bara en förändring på ett par tusen felräknade röster på båda sidorna. Med tanke på det inflammerade klimatet då är det väldigt intressant att se att alla tidningar idag, även de som starkast och tydligast ståder det blå blocket, erkänner resultaten och ingen talar om valfusk trots att de alla verkar vänta sig en omräkning helt enkelt för att det är rimligt när det endast skiljer 14 hundradels procent i resultatet och inte speciellt många röster behöver räknas fel för att det skall bli fel. Fast 1,114 röster i 839 distrikt innebär drygt en röst i varje distrikt, och rent statistiskt kommer felatkigt röknade röster att sprida sig över alla kandidater, så det är nog ingen större möjlighet att resultatet förändras, och det verkar inte någon av tidningarna tro heller. Efter presidentvalet 2004 diskuterades för övrigt ett förslag att införa regler om automatisk omräkning när resultaten skiljer sig mindre än 0.5 eller 1 procent, men det hela rann sedan ut i sanden.
Andra svenska bloggar om: taiwan