En svensk i Taiwan

Som väntat vann alltså Ma Ying-jeou valet. Inget av vad som hände den sista veckan verkar ha påverkat situationen nämnvärt, och Ma vann med samma siffror som han fick i de sista opinionsundersökningarna jag såg ett par veckor före valet. Hsieh lyckades i stort sett bara behålla de mörkgröna väljarna, d.v.s. de fundamentala lojalisterna. DPP har i så gott som varje val sedan fria val infördes i Taiwan fått runt 35 procent av rösterna – det enda undantaget är Chen Shui-bians vinst i 2004 års presidentval då han fick över 50 procent av rösterna – oavsett vad man gjort eller inte gjort. Hsieh hade alltså varit tvungen vinna stöd från ytterligare 10-15 % av väljarna, d.v.s. runt ytterligare 1,5 miljoner väljare som vanligen röstar på KMT, PFP, NPSU eller TSU. Efter som Hsieh fick drygt 41% av rösterna jämfört med DPP:s 38% i januaris riksdagsval gissar jag att de extra tre procenten mestadels kom från TSU-väljare, som ju fick dryga tre procent i riksdagsvalet men inte ställde upp med någon kandidat i presidentvalet.

Vad det gäller folkomröstningarna, så passerade ingen av dem tröskeln för godkännande. Dock röstade drygt 5,5 miljoner väljare för DPP:s förslag, medan nästan 5 miljoner röstade för KMT:s förslag. Med sex folkomröstningar på fyra år, varav inte en enda passerat tröskeln för godkännande på 50 procent valdeltagande är det nog ganska troligt att det kommer att dröja ett bra tag innan Taiwan återigen anordnar en folkomröstning. Deltagandet i de två omröstningarna var nästan identiskt, med en skillnad på bara 0.08%. Eftersom man kunde rösta i båda omröstningarna verkar det antyda att de som röstade gjorde så i båda omröstningarna och jag antar också att de som röstade till största delen var DPP-anhängare, eftersom Hsieh hade fått DPP att anta en resolution med innebörden att partiet stödde båda omröstningarna samtidigt som KMT först några dagar före valet sa att man beslutat stöda sin egen omröstning medan man avrådde väljarna från att rösta i DPP:s. Något förvånande fick DPP:s folkomröstning 750 000 fler röster än vad Hsieh fick, alltså motsvarande fyra-fem procent av alla de som röstade i presidentvalet, vilket väl innebära antingen att en ansenlig del KMT-anhängare stödde den folkomröstningen, eller att en ansenlig del potentiella DPP-anhängare föredrog Ma före Hsieh.

Frågan är nu om Hsiehs valförlust kommer att skyllas på Chen Shui-bian, DPP-regeringen, Hsiehs i mitt tycke dåliga valkampanj som fokuserade alldeles för mycket på negativ propaganda, eller kanske rent av på hela Kaohsiung/advokat-generationen, dvs den generation som var inblandad i Kaohsiungincidenten 1979, antingen som deltagare eller som försvarsadvokater (Chen Shui-bian, Frank Hsieh, Su Tseng-chang, Yu Shyi-kun för att nämna några) för de som anklagades i samband med deltagandet.

Ma bemötte senare i går kväll en generell oro att Taiwan kommer att återgå till den gamla auktoritära modellen som gällde under enpartidiktaturen genom att säga att han kommer att slå ned hårt på varje försök till maktmissbruk och understryka att det är regeringen och inte partiet som kommer att leda regeringsarbetet. Han sa vidare att han kan tänka sig att inkludera inslag av Hsiehs vallöften i sin framtida politik, samt att en förutsättning för fredssamtal med Kina är att Kina först drar tillbaka de missiler man har utplacerade längs med kusten riktade mot Taiwan.

Vi kommer snart att få veta hur djupa rötter demokratin har i Taiwan. Själv är jag optimist, men KMT:s riskdagsmajoritet på nästan 3/4-delar (drygt 72%) innebär att riksdagen knappast kan förväntas att ha någon balanserande eller hämmande inverkan på regeringens politik. Om Ma inte är stark nog att motstå KMT:s gamla garde, d.v.s. Lien Chan, Hau Po-tsun et al., finns det kanske trots allt anledning att oroa sig för att Taiwan kommer att röra sig mer i riktning mot en halvauktoritär (sken)demokrati i stil med Singapore eller Malaysia. Förhoppningsvis kommer det dock att gå att hålla hökarna tillbaka: det inte skulle förvåna mig om Ma kommer att föra ett mer kollektivt ledarskap bestående av honom, premiärministern (Chiang Pin-kun?) och riksdagens talman Wang Jin-pyng, vilket kanske skulle göra det lättare att motstå di gamle.

Andra bloggar om: Taiwan, presidentval och politik i Taiwan