Vikken mylla!
Precis som vanligt gick jag idag omkring med huvudet under armen, och med tankarna helt på annat håll, för ovanlighetens skull med Nordman i lurarna. Hoppade glatt av bussen, men en känsla av att något inte stod rätt till började långsamt tränga sig på. Sen slog mig insikten med full kraft: min älskade Canon 400D låg kvar på bussätet. Snabbt upp till redaktionen, sparka igång datorn och snoka rätt på bussbolagets telefonnummer. Ringer upp. "Vadå, kamera? Glömt på bussen? Vilken buss, vilken hållplats? Jaså, jaha. Ja, vi får väl se. Ring om en stund igen." "När då?" "Inte vet jag, en timme kanske."
Jag ringde tillbaka efter en halvtimme. "Vad var det för märke? Enögd spegelreflex? Jo, nån lämnade in den. Ta med dig ID så får du ut den."
Tog en taxi raka vägen dit. Chaffisen väntade medan jag hämtade ut kameran. På vägen hem gjorde han ett av de osmidigaste ämnesbyten jag hört: "Så du tappade en kamera. Vilken tur du hade som fick tillbaka den. Jag tänkte lära mig fotografera. Jag skall skriva en bok om jordbävningar. Jag kan förutse dem. Det är jag ensam om i hela världen, jag har bevis som visar att vetenskapsmännen har fel. Jag har studerat jordbävningar i åtta år, och vet att de beror på sex faktorer: klimat, geografi/topografi, tyngd, vattentemperatur [och två grejor jag inte kommer ihåg]. Jordbävningar förekommer bara i bergiga områden. Och i Dubai bygger de stora konstgjorda öar. Vet du hur mycket en sån väger och trycket den utövar på jordskorpan? Och den konstgjorda ön vid flygplatsen i Hong Kong. Fast jag har inte tid att skriva boken för att jag måste köra taxi. Ingen tid över."
Två sådana grejor inom loppet av en kvart. Var annars, om inte här? Taiwan är rätt så fantastiskt.
Andra svenska bloggar om: Taiwan, ärlighet, mylla, flyt och tur
Andra sade:
Taiwan är fantastiskt, som du säger. Jag var där över jul och nyår, och det var bland det bästa jag varit med om. Har läst denna bloggen ganska länge och jag var särskilt nyfiken på de taiwanesiska bussarna innan jag åkte dit. Nu i efterhand är jag glad att bussarna här i Sverige är så pass fina och bekväma som de ändå är. Jag och tjejen åkte till Wulai en dag, och det blev väl ca 45 minuter i en med svenska mått mätt, skramlig och ganska risig buss, på krokiga små vägar som slingrade sig ibland "bergen", om man nu får kalla det för berg. Det var både en och två gånger som jag på allvar funderade över vad jag egentligen gjorde i den där bussen. Det tycks som om busschaufförerna gör det till en sport att hålla handen på tutan så mycket som möjligt istället för att styra, samtidigt som dom mer än gärna kör för fort så att det piper ännu mer. För det är väl därför det piper? För att dom kör fortare än dom får alltså?
Den taiwanesiska trafiken verkar för övrigt vara ett riktigt virrvarr av scooters, taxibilar, bussar, och mitt ibland allting mängder utav folk som går mitt i vägen utan att egentligen se sig för. Scooterförarna tycker jag var väldigt roliga, de ser ut som banditer allihop när de har sina masker på sig, och åker i samlad trupp som dom alltid gör innan resten av trafiken har hunnit få upp farten vid grönt ljus. Har även bevittnat beslagtagning av felparkerade scootrar i Danshuei, eller om det var Wulai... nej Danshuei tror jag, en väldigt rolig syn må jag säga.
Hursomhelst, trevligt var det i alla fall, och jag var uppriktigt sagt ledsen över att behöva åka hem igen, och det var inte enbart för att jag lämnade tjejen. Taiwan var underbart roligt och intressant på alla möjliga vis (och definitivt roligare än Japan), allting är så annorlunda jämfört med Sverige. När jag sedan satt på flygplanet innan vi lyfte så slog tanken mig, att jag har nog faktiskt blivit kär i den där löjligt charmiga lilla ön ändå. Det blir Taiwan i framtiden för min del. Det enda som kan stoppa det är Kina, men jag hoppas att det aldrig går så långt så att Taiwan viker ner sig mot deras inte alltför vänliga granne på andra sidan sundet.
För övrigt anser jag att vi i Sverige också borde ha sopbilar som spelar musik.
Kalle | 22:25, 25 januari, 2008
Åkte just med en sån busschaffis igår. Gasar avsiktligt på för att kunna göra häftiga inbromsningar när de kommer för nära nån bil så att alla tappar balansen. Tutan är som ett bromssurrogat, verkar som det är ett tecken på feghet att trampa på bromsen. Fast det var värre förr, de hade nån kampanj mot ljudföroreningar för några år sedan och det funkade ganska bra.
Musikaliska sopbilar är en höjdare. Önskar bara att de kunde byta låt ibland.
tff | 10:19, 26 januari, 2008