11 oktober

Domaine Georges Michel La Reserve Pinot Noir 2004, Marlborough, 14,5%

Fredag kväll, D har stått upp och jobbat hela dagen, färgat och klippt och tonat och slingat och permenanentat och vad det nu är hon gör, och jag har suttit framför datorn till jag svimmar med all kinesisk övesättning. Kort sagt, det bidde inget besök på Sams bar ikväll heller. Istället tog vi en pava rött framför teven.

En pinot från Nya Zeeland blev det, och inte var den dålig heller. Kryddig, med mogen röd frukt, en snudd söt lakrits och vått gräs/bondgård/fuktigt skogsgolv på näsan. Vått gräs tyckte både D och jag, och hon spädde sedan på med bondgård, och det kunde jag väl gå med på. På flaskan skrev de vått skogsgolv, och så här i efterhand lät det helt rätt.

På gommen kändes det välbalanserat, ett medelkraftigt vin med integrerad ek och en svag ton av fruktsötma, och kanske en snudd av körsbär. Småkorniga tanniner och en silkeslen, halvlång och varm avslutning. Alkoholstarkt, och det är väl därifrån kryddorna och den varma avslutningen kommer antar jag, fast det var ändå inte en alkolholvärme eller alkoholkrydda man kände smaken av. Gott. Tycker mer och mer om Nya zeeländska viner ju mer jag dricker.


Andra svenska bloggar om: , , och

7 oktober

Waimea 2005 Dry Riesling

Nästan ett år sedan jag skrev nåt här på vinbloggen. Men nu har vi druckit en mycket god standard-Riesling från Waimea, i Nelson Nya Zeeland. Syra och våt sten/mineral på näsan, och kanske en aning alkoholsötma. Alkoholsötman finns helt klart där på tungan - 13 procent. Mineralsmaken finns också där, och den slår inte riktigt över i den där petroleumsmaken - precis som jag vill ha det, fast D gillar petroleum-smaken. Dessutom hade den en aning av den där vildheten som finns i Nya Zeeländsk Sauvignon Blanc, och syran hade en dragning åt citrus, med den svagaste antydning av apelsin, eller kanske snarare mandarin. Det var tyngre än vad vi brukar vänta oss av ett rieslingvin, medeltungt, snarare än lätt, och även om det är ett torrt vin så finns alkoholsötman där.

Andra svenska bloggar om: , , och

12 december

Glögg

Fyra flaskor Beaujolais Noveuau, en flaska Absolut och en kvarting konjak.

Standard:
1 dl farinsocker per vinare
1.5 msk kardemummakärnor
1 msk kryddnejlikor
4-5 kanelstänger, ungefär 6-8cm långa
skalet från två små apelsiner
fyra bitar färsk ingefära, ungefär 2-3 cm stora

Min specialare (för mer fyllighet):
8-10 torkade dadlar
2 vaniljstänger

Jag kokar upp kryddorna i vodkan och konjaken och låter de sedan stå och dra över natten innan jag slår på vinet och kokar upp en gång till. Kommer man ihåg att man har glöggen på kokning så skall man stänga av innan det faktiskt kokar upp. Har man glömt det för att man pular med cyklarna eller något annat är det lämpligt att stänga av värmen så fort man kommer ihåg att man faktiskt kokar glögg, helst innan all alkohol avdunstat. Igår fick det bara stå och koka i fem minuter innan jag kom ihåg vad jag höll på med.

Det blev god glögg i år igen. Beaujolais Noveau använder vi mest för att det är riktigt billigt här, och för att vi tycker att fruktigheten passar ganska bra i glöggen. Det lilla som nu finns kvar av fruktigheten när man öst i all sprit och alla kryddor.


Andra svenska bloggar om: och .

8 december

Penfolds Rawson's Retreat Cabernet Sauvignon 2006

Alldeles för få inlägg. Tiden har gått och vi har hunnit med en italiensk vinprovning och en massa goda italienska rödviner. Jag har alltid gillat italienska viner och blir mer och mer förtjust i dem varje gång jag prövar en ny flaska. Jag gillar speciellt den där bitterheten som jag så ofta hittar i San Giovese-vin. Smaskens.

Fast idag dricker jag en flaska Penfolds som blev över efter D:s födesledag som vi oväntat fick tillfälle att fira eftersom hon fick avbryta sin niodagars cykeltur runt Taiwan efter ett fall. Nå, jag vet nu varför denna Penfolds blev över. Vi hade nämligen köpt en som vi öppnade och drack, och det var ingen succé, så den andra som N hade med sig blev över.

Kraftig svartvinbärsdoft på näsan, med en antydan till ek i bakgrunden. That's it, inget annat. På tungan fanns svarta vinbären kvar, tillsammans med en cedersmak, eller vad det kallas. Ungefär som träet i en vässad blyertspenna. Ceder, alltså. Kanske också en antydan till choklad, men inte känner då jag någonting av minten de skriver om på etiketten. Dessutom är den nästan lite syltig i smaken, och tanninerna är alldeles för mjuka och runda för min smak, utan att för den skull bjuda på den där silkiga lenheten. Halkar nästan av tungan, tycker jag. Ganska tråkigt, kort sagt.

Visserligen är 2006 lite väl ungt, men skall man dricka en ung cabernet som är både billig och god skall man nog hålla sig till den chilenska Casillero del Diablo som alltid är jättegod. Den dricker vi så ofta att jag till och med glömt att skriva om den. Det får vi ta nästa gång.


Andra svenska bloggar om: , , och .

28 september

Vinprovning

Efter alldeles för mycket jobb den sista månaden tog jag ledigt från tidningen igår så att vi kunde gå på vinprovning på Hyatt Hotel här i stan. Det visade sig vara mer marknadsföring än vinprovning, och vinerna var okej utan att vara speciellt märkvärdiga. Dock hade Antinori två mycket bra viner, La Braccesca Vino Nobile di Montepulciano DOCG (NT$1 198, men också det något dyrare Marchese Antintori Chianti Classico DOCG Riserva (NT$1 450). Båda hade var rätt kraftiga med mycket tanniner och den där italienska bittra smaken som jag är så förtjust i, mer i Montepulcianon än i chiantin. Båda hade också svartpeppar, eller kanske t.o.m. viltsmak både på i doften och på gommen. Efter 15 europeiska viner var våra smaklökar helt avdomnade och det var lönlöst att fortsätta så vi skippade de spanska och franska rödvinerna och ytterligare ett gäng italienska. Sedan gick D till Mr. Baozi och köpte lite tvättäkta taiwanesiska smaker för att rensa munnen. Mr. Baozi säljer baozi i ungefär 50 olika smaker, allt från stinky tofu-baozi till crispy chocolate-baozi.

Andra svenska bloggar om:

11 augusti

Kunstler 2006 Reichestal Riesling Kabinett, Rheingau, 8,5%

I förrgår var det dags för den där rieslingen som låg i kylen. Hade inte druckit en riesling på flera veckor, och det är bara fel. "A Riesling a day keeps the doctor away," det är vad jag alltid har sagt. Eller D, snarare. Jag tycker nog snarare att "A riesling a week, if you don't want to feel weak" är bättre. Fast tyvärr kändes det här vinet lite fel också, det var inte vad vi var ute efter.

Kunstler 2006 Reichestal Riesling Kabinett, Rheingau, 8,5%
Det hade en arom av smörkola (första gången jag känt det i en riesling) och en obestämd trädfruktsdoft, eller kanske man skulle säga toner av både päron, gröna äpplen och persika. D tyckte ibland att hon kände doften av ananas och passionsfrukt. Kanske var det fruktsötman som ställde till det för oss, vi brukar inte dricka kabinettsvine för att vi inte är så fölrtjusta i sötman. Torrt skall det vara.

På gommen smakade vi grönt äpple och lätt sötma, ungefär vad man väntar sig av ett kabinett inbillar jag mig. Däremot hade det ganska hög syra, och den var inte speciellt väl integrerad i de andra smakerna heller, den stack ut ganska vasst. Ingen höjdare tyvärr, bl.a. eftersom syran irriterade mer än den var uppfriskande. Dessutom saknade det den där petroleum/mineralsmaken som är en av anledningarna att både D och jag är så förtjusta i rieslingviner.

Andra svenska bloggar om: , och

8 augusti

Heartland Shiraz 2005, 14,5%

Vi vaknade upp med tyfonen, eller snarare smattret av hällregnet som tyfonen förde med sig, ringande i öronen igår. Istället för en planerad 60-km-tur på cykel i 30+-värme blev det raskt beslutat att vi skulle bygga om lägenheten. Eller raskt och raskt, förresten, vi vaknade inte förrän vid halv tolv, så direkt raskt var det ju inte.

Hade tänkt oss en sval Riesling till ommöbleringen under eftermiddagen, och sedan något kraftigt rött till en stek och lite läsning på kvällen i det nymöblerade vardagsrummet, men nu blev det så pass sent innan vi kom iväg att handla att det var matdags direkt när vi kom hem, så Rieslingen ligger kvar på kylning. Till nästa tyfon, som de säger skall komma hack i häl på den som just drog över.

Heartland Shiraz 2005, Limestone Coast - Langhorne Creek
Inbjudande mörkt röd färg, nästan svart. Doft av torkade dadlar, tobak och en aning mint i slutet av sniffen, och en smak av gräddig mörk choklad, med kryddig svartpeppar och svarta vinbär och en ganska lång, kryddig avslutning.

Mycket gott till vår lätt blodiga stek med potatismos, lök, tomater och champinjoner.

Här finns tillverkarens egen sida om vinet.

1 augusti

Wynns Coonawarra Cabernet Sauvignon 2001

Vi drack en Penfolds 407 häromdagen, och som vanligt blev vi aningens besvikna. God och ganska druvtypisk, men ändå är det något som fattas.

Så i förrgår var det därför dags för en Wynns Coonawara igen. Det är smaskens, det. Doft av choklad, tobak och plommon med kanskse en aning mint precis i slutet av inandningen. Chokladen fanns kivar på tungan där den fick sällskap av läder och fatkaraktär omgivna av mjuka, fina tanniner och frisk syra. Eftersmaken var medellång, med gräddiga svarta vinbär.

Eller så tyckte i alla fall vi. Så här tycker Wynns egen vinmakare att det smakar (vinets hemsida):

The nose shows aromas of ripe plum and blackcurrant with mocha coffee / chocolate notes and underlying hints of mint-leaf and violets. It has good depth and promises to develop substantially over the course of its cellaring.

The wine offers a boldly flavoured core of ripe berries wrapped in finely textured, velvety tannins. It has excellent depth and finesse, with highly integrated oak and a silky, creamy coffee finish. The overall harmony of fruit concentration and structure will enable this wine to mature in bottle for many years, whilst offering very agreeable drinking in the shorter term.

Så här smakade 99:ans årgång av samma vin tyckte vi. Den var ännu godare än 2001:an.


Andra svenska bloggar om: , och

19 juli

Bellinghams Chenin Blanc 2006, Sydafrika

Doft av honung och tropisk frukt med en antydan till päron enligt D. Smak av hö/gräs, med hög syra och alkoholsötma. Kraftigt. Alkoholhetta och lätt gasighet på avslutningen. Kort och gott ett friskt men för alkoholstarkt vin.


Andra svenska bloggar om: , och

18 juli

Sauvignon blanc från Frankrike och Nya Zeeland

Vin är billigare i Sverige än i Taiwan, så första dagen här i Svedala var vi nere på systemet och tjackade en påse blandat, eller en låda, snarare. Sauvignon från Frankrike och Nya Zeeland, riesling från Österrike och Alsace, en gruner veltliner från Österrike, en gewurtztraminer från Alsace, en Chenin Blanc från Sydafrika, en chardonnay från Australien, en Malbec från Argentina och en från Frankrike, en Amarone Classico, en Allesverloren Tinta Barocco från Sydafrika och en chilensk cabernet sauvignon. Ett gäng har redan gått ned och vi var nog lite besvikna på rieslingen från både Alsace och Österrike, fast grunder veltliner var rätt så OK med lite smaskig päronsmak. I kväll drack vi sauvignon blanc till torsken, både stekt filé och mamsens ugnsbakade saffranstorsk. Mums.

Vicars' Choice Sauvignon Blanc 2006
Passionsfrukt på näsan med krusbär och citrus på tungan, ganska fyllig smak för ett sauvignon-vin. Fräsch syra och ganska lång eftersmak. Friskt och jättegott ganska typiskt nya zeelands-sauvignon.

Fournier Pouilly-fumé 2005
Svagare smaker än på Nya Zeeland. Lätt doft av passionsfrukt med en antydning av krusbär. Smak av krusbär coh gräs/hö, ganska frisk syra. Kort eftersmak. Fräscht, "smalare" (vill inte säga tunnare) i smaken än det nya zeeländska vinet som var lite biffigare fast det bara skiljde en halv procent i styrka.