Vilse ibland vinrankorna

I går var det dags för lite rester, oöppnade viner från middagen för några dagar sedan. Riesling är en nödvändighet i vår värld, vi är båda förtjusta i äppligheten och den där smaken av mineral/skiffer/våt sten/petroleum beroende på vem man pratar med. Fast vi hade aldrig prövat det i en blandning, så av ren nyfikenhet om än med viss motvillighet, köpte vi en Rosemount Traminer/Riesling från 2005. Mineralen fanns där i den rika doften, tillsammans med citrusfrukt. Det var fylligt med fruktig parfymerad smak, men med mjölksyra istället för Rieslingens normala äppelsyra och en viss sötma. Det hade en ren, fräsch och lite kryddig avslutning. Den var väl okej, antar jag, men det var ändå som om någonting fattades. Kanske hade vi väntat oss mer Riesling med lite mindre fyllighet och högre syra. Det kändes kanske lite konstgjort.

Vi kände oss också tvungna att testa Chenin Blancen, eftesom vi inte druckit en kalifornisk variant förut. Vinutbudet här i Taiwan är fortfarande ganska begränsat när det kommer till lite mer ovanliga druvsorter. Goda Chardonnay, Cabernet Sauvignon, Syrah/Shiraz och Merlot finns i mängder och Pinot Noir blir mer och mer tillgängligt, men taiwaneserna är rädda för vita viner och säger att de är "alldeles för sura". Många affärer har än så länge ett utbud med kanske 70-80 procent rött och 20-30 procent vitt. Fast det blir bättre och bättre.

Hur som helst så testade vi en kalifornisk Bogle Chenin Blanc från 2005. Den hade honungsmelon, lite frukt och en överton av mineral i doften, och honungen fanns kvar på tungan tillsammans med en lite parfymerad fruktighet. Det hade viss sötma och var fylligt, men hade en lite fadd smak på grund av lite för låg syra. Småtråkigt.

Andra svenska bloggar om: vin

12:53 | Permalänk | Kommentarer (0)

Vi hade NoM, Gamle D och Fröken W, och N the Canadian över igår. NoM ställde det här vinet på bordet, ett av inköpen de gjorde under sin larvigt billiga sista-minuten-resa till Australien får någon månad sedan, och sedan blev det ein halvtimmes livlig diskussion om vad vi skulle åta medan vi väntade på N, Gamle D och Fröken W. Eftersom de hade en kraftig Cabernet Sauvignon med sig bestämdes det så klart att vi skulle äta fisk.

Sen bar det av till Breeze för inhandling av mat, en kalifornisk Chardonnay som till slut visade sig ha den vanliga olivoljetjocka texturen med päron (!), fatkaraktär och frisk syra. Riktigt gott, faktiskt, fast jag nog aldrig druckit chardonnay med så kraftig päronsmak, nästan som päronsoda.

Det inhandlades också en traminer/riesling och en chenin blanc som vi aldrig hann ge oss på, så de står kvar tills vidare. Vi var förstås också tvungna att köpa gorgonzola eftersom NoM gillar det alldeles fantastiskt mycket sedan vi introducerade dem för delikatessen gorgonzola på en päronskiva. Det blev en bresse bleue och och en bit gruyere också. Dessutom blev det en Penfolds Koonunga Hill shiraz/cabernet som vi inte heller hann med.

TIll fisken började vi med en Chablis som smakade som den ska, sval med hög syra och en aning av den där omisskänneliga chardonnay-smaken av smörkola följt av Gamle D:s Canyon Road Chardonnay 2003 som precis som vanligt var ungefär som en standard Chardonnay, kanske med lite svag syra som gjorden aningens aningen kvalmig.

Till osten blev det så dags för NoM:s Wolf Blass Cabernet Sauvignon. Mycket svarta vinbär, viss fruktsötma och en del alkohol i aromen. Mycket riktigt, en blick på flaskan avslöjade att den var på 14 procent. Det fanns kanske också en svag antydan till mint. Smaken innehöll svarta vinbär, lakrits och mörk choklad med en nästan bränd överton. Kraftigt, med mjuk tannin följt av en ganska lång eftersmak.

14:50 | Permalänk | Kommentarer (0)