Vilse ibland vinrankorna

Fyra flaskor Beaujolais Noveuau, en flaska Absolut och en kvarting konjak.

Jag kokar upp kryddorna i vodkan och konjaken och låter de sedan stå och dra över natten innan jag slår på vinet och kokar upp en gång till. Kommer man ihåg att man har glöggen på kokning så skall man stänga av innan det faktiskt kokar upp. Har man glömt det för att man pular med cyklarna eller något annat är det lämpligt att stänga av värmen så fort man kommer ihåg att man faktiskt kokar glögg, helst innan all alkohol avdunstat. Igår fick det bara stå och koka i fem minuter innan jag kom ihåg vad jag höll på med.

Det blev god glögg i år igen. Beaujolais Noveau använder vi mest för att det är riktigt billigt här, och för att vi tycker att fruktigheten passar ganska bra i glöggen. Det lilla som nu finns kvar av fruktigheten när man öst i all sprit och alla kryddor.

Andra svenska bloggar om: glögg och julpul.

10:59 | Permalänk | Kommentarer (0)

Alldeles för få inlägg. Tiden har gått och vi har hunnit med en italiensk vinprovning och en massa goda italienska rödviner. Jag har alltid gillat italienska viner och blir mer och mer förtjust i dem varje gång jag prövar en ny flaska. Jag gillar speciellt den där bitterheten som jag så ofta hittar i San Giovese-vin. Smaskens.

Fast idag dricker jag en flaska Penfolds som blev över efter D:s födesledag som vi oväntat fick tillfälle att fira eftersom hon fick avbryta sin niodagars cykeltur runt Taiwan efter ett fall. Nå, jag vet nu varför denna Penfolds blev över. Vi hade nämligen köpt en som vi öppnade och drack, och det var ingen succé, så den andra som N hade med sig blev över.

Kraftig svartvinbärsdoft på näsan, med en antydan till ek i bakgrunden. That's it, inget annat. På tungan fanns svarta vinbären kvar, tillsammans med en cedersmak, eller vad det kallas. Ungefär som träet i en vässad blyertspenna. Ceder, alltså. Kanske också en antydan till choklad, men inte känner då jag någonting av minten de skriver om på etiketten. Dessutom är den nästan lite syltig i smaken, och tanninerna är alldeles för mjuka och runda för min smak, utan att för den skull bjuda på den där silkiga lenheten. Halkar nästan av tungan, tycker jag. Ganska tråkigt, kort sagt.

Visserligen är 2006 lite väl ungt, men skall man dricka en ung cabernet som är både billig och god skall man nog hålla sig till den chilenska Casillero del Diablo som alltid är jättegod. Den dricker vi så ofta att jag till och med glömt att skriva om den. Det får vi ta nästa gång.

Andra svenska bloggar om: vin, vinprovning, Cabernet Sauvignon och australiensiska viner.

23:13 | Permalänk | Kommentarer (4)