En pinot från Nya Zeeland blev det, och inte var den dålig heller. Kryddig, med mogen röd frukt, en snudd söt lakrits och vått gräs/bondgård/fuktigt skogsgolv på näsan. Vått gräs tyckte både D och jag, och hon spädde sedan på med bondgård, och det kunde jag väl gå med på. På flaskan skrev de vått skogsgolv, och så här i efterhand lät det helt rätt.
På gommen kändes det välbalanserat, ett medelkraftigt vin med integrerad ek och en svag ton av fruktsötma, och kanske en snudd av körsbär. Småkorniga tanniner och en silkeslen, halvlång och varm avslutning. Alkoholstarkt, och det är väl därifrån kryddorna och den varma avslutningen kommer antar jag, fast det var ändå inte en alkolholvärme eller alkoholkrydda man kände smaken av. Gott. Tycker mer och mer om Nya zeeländska viner ju mer jag dricker.
Andra svenska bloggar om: vin, vinprovning, och Nya zeeländska viner
Andra svenska bloggar om: vin, vinprovning, riesling och Nya zeeländska viner
]]>Jag kokar upp kryddorna i vodkan och konjaken och låter de sedan stå och dra över natten innan jag slår på vinet och kokar upp en gång till. Kommer man ihåg att man har glöggen på kokning så skall man stänga av innan det faktiskt kokar upp. Har man glömt det för att man pular med cyklarna eller något annat är det lämpligt att stänga av värmen så fort man kommer ihåg att man faktiskt kokar glögg, helst innan all alkohol avdunstat. Igår fick det bara stå och koka i fem minuter innan jag kom ihåg vad jag höll på med.
Det blev god glögg i år igen. Beaujolais Noveau använder vi mest för att det är riktigt billigt här, och för att vi tycker att fruktigheten passar ganska bra i glöggen. Det lilla som nu finns kvar av fruktigheten när man öst i all sprit och alla kryddor.
]]>Fast idag dricker jag en flaska Penfolds som blev över efter D:s födesledag som vi oväntat fick tillfälle att fira eftersom hon fick avbryta sin niodagars cykeltur runt Taiwan efter ett fall. Nå, jag vet nu varför denna Penfolds blev över. Vi hade nämligen köpt en som vi öppnade och drack, och det var ingen succé, så den andra som N hade med sig blev över.
Kraftig svartvinbärsdoft på näsan, med en antydan till ek i bakgrunden. That's it, inget annat. På tungan fanns svarta vinbären kvar, tillsammans med en cedersmak, eller vad det kallas. Ungefär som träet i en vässad blyertspenna. Ceder, alltså. Kanske också en antydan till choklad, men inte känner då jag någonting av minten de skriver om på etiketten. Dessutom är den nästan lite syltig i smaken, och tanninerna är alldeles för mjuka och runda för min smak, utan att för den skull bjuda på den där silkiga lenheten. Halkar nästan av tungan, tycker jag. Ganska tråkigt, kort sagt.
Visserligen är 2006 lite väl ungt, men skall man dricka en ung cabernet som är både billig och god skall man nog hålla sig till den chilenska Casillero del Diablo som alltid är jättegod. Den dricker vi så ofta att jag till och med glömt att skriva om den. Det får vi ta nästa gång.
Andra svenska bloggar om: vin, vinprovning, Cabernet Sauvignon och australiensiska viner.
Andra svenska bloggar om: vin
]]>Kunstler 2006 Reichestal Riesling Kabinett, Rheingau, 8,5%
Det hade en arom av smörkola (första gången jag känt det i en riesling) och en obestämd trädfruktsdoft, eller kanske man skulle säga toner av både päron, gröna äpplen och persika. D tyckte ibland att hon kände doften av ananas och passionsfrukt. Kanske var det fruktsötman som ställde till det för oss, vi brukar inte dricka kabinettsvine för att vi inte är så fölrtjusta i sötman. Torrt skall det vara.
På gommen smakade vi grönt äpple och lätt sötma, ungefär vad man väntar sig av ett kabinett inbillar jag mig. Däremot hade det ganska hög syra, och den var inte speciellt väl integrerad i de andra smakerna heller, den stack ut ganska vasst. Ingen höjdare tyvärr, bl.a. eftersom syran irriterade mer än den var uppfriskande. Dessutom saknade det den där petroleum/mineralsmaken som är en av anledningarna att både D och jag är så förtjusta i rieslingviner.
Andra svenska bloggar om: vin, tyska viner och riesling
]]>Hade tänkt oss en sval Riesling till ommöbleringen under eftermiddagen, och sedan något kraftigt rött till en stek och lite läsning på kvällen i det nymöblerade vardagsrummet, men nu blev det så pass sent innan vi kom iväg att handla att det var matdags direkt när vi kom hem, så Rieslingen ligger kvar på kylning. Till nästa tyfon, som de säger skall komma hack i häl på den som just drog över.
Heartland Shiraz 2005, Limestone Coast - Langhorne Creek
Inbjudande mörkt röd färg, nästan svart. Doft av torkade dadlar, tobak och en aning mint i slutet av sniffen, och en smak av gräddig mörk choklad, med kryddig svartpeppar och svarta vinbär och en ganska lång, kryddig avslutning.
Mycket gott till vår lätt blodiga stek med potatismos, lök, tomater och champinjoner.
Här finns tillverkarens egen sida om vinet.
]]>Så i förrgår var det därför dags för en Wynns Coonawara igen. Det är smaskens, det. Doft av choklad, tobak och plommon med kanskse en aning mint precis i slutet av inandningen. Chokladen fanns kivar på tungan där den fick sällskap av läder och fatkaraktär omgivna av mjuka, fina tanniner och frisk syra. Eftersmaken var medellång, med gräddiga svarta vinbär.
Eller så tyckte i alla fall vi. Så här tycker Wynns egen vinmakare att det smakar (vinets hemsida):
The wine offers a boldly flavoured core of ripe berries wrapped in finely textured, velvety tannins. It has excellent depth and finesse, with highly integrated oak and a silky, creamy coffee finish. The overall harmony of fruit concentration and structure will enable this wine to mature in bottle for many years, whilst offering very agreeable drinking in the shorter term.
Så här smakade 99:ans årgång av samma vin tyckte vi. Den var ännu godare än 2001:an.
Andra svenska bloggar om: vin, Cabernet Sauvignon och australiensiska viner
Andra svenska bloggar om: vinprovning, sydafrikansak viner och chenin blanc
Vicars' Choice Sauvignon Blanc 2006
Passionsfrukt på näsan med krusbär och citrus på tungan, ganska fyllig smak för ett sauvignon-vin. Fräsch syra och ganska lång eftersmak. Friskt och jättegott ganska typiskt nya zeelands-sauvignon.
Fournier Pouilly-fumé 2005
Svagare smaker än på Nya Zeeland. Lätt doft av passionsfrukt med en antydning av krusbär. Smak av krusbär coh gräs/hö, ganska frisk syra. Kort eftersmak. Fräscht, "smalare" (vill inte säga tunnare) i smaken än det nya zeeländska vinet som var lite biffigare fast det bara skiljde en halv procent i styrka.
I måndags var vi på middag hos N och Y och drack en italiensk pinot grigio med för lite syra och en ganska god 2001 barbaresco från La Casa in Collina, en siciliansk 2004 syrah från Duca di Castelmonte med en del svartpeppar i, och en kalifornisk merlot som var rätt OK, fast jag har glömt namnet så det var kanske ingen höjdare.
Förra fredagen var vi på middag hos M som blivit pappa för andra gången, och han bjöd på tre dyrare viner,en Chateau Pontet-Canet Pauillac 2001, en Hermitage Les Chirats de Saint-Christophe 2004, och en Chateau Lafite Rothschild Pauillac 2001. Det första gjorde inget direkt intryck alls, lite svarta vinbär, en del fatkaraktär, fyllig, mjuka tanniner. Hermitagen, däremot, var underbar med röd frukt och björnbär, och jag hittade till och med lite kanel där, plus en aning fatkaraktär. Frisk syra, fylligt och med lång eftersmak. Lafiten var nog lite komplex för våra otränade smaklökar, vi är inte vana att dricka viner i den här klassen (USD400). Det kändes att det var ett klassigt vin, det hade en fyllighet och bärighet som jag inte tror att jag känt nånstans förr, och smaken var som ett regnbågsskimrande tygstycke (det var i alla fall sinnebilden som flöt upp framför det tredje ögat) som jag aldrig riktigt kunde sätta fingret på. Varje gång man tyckte att man hade en smak så gled den undan och försvann. Skumt.
M hade i alla fall kollat in Wine Spectators gradering för han är amerikan och då är det WS som gäller, och de hade gett 2001:an en 97:a (året innan hade varit en full 100-poängare), och de sade att det skrek "Jag är speciell" så fort man stack näsan i glaset. De hade skrivit dit en massa smaker och dofter också som ingen av oss kunde hitta trots att åtminstone jag är väldigt öppen för självsuggerering -- säger nån att ett vin har en viss smak så är det ganska lätt att sedan hitta den smaken där nånstans.
]]>En doft med mineral, passionsfrukt och syrlig grönäpplighet och en smak där både mineralerna och grönäppligheten fanns kvar och fick sällskap av ananas, eller kanske en överton av tropisk frukt. Båda tror jag faktiskt. God, frisk syra, precis som vi vill ha det. Ganska fylligt för att vara en riesling, och alkoholstarkt med 13 procent, och faktiskt en viss sötma också. Jag vet inte om det var fruktsötma eller den höga alkoholhalten. Lång fräsch eftersmak, efter 10-15 minuter har jag fortfarande äpplet, syran och någon sorts grönaktig frukt kvar i munnen (av någon underlig anledning associerar jag ganska ofta vinsmaker med färger). Jättegod och ganska typisk australisk riesling.
Andra svenska bloggar om: vin, Australien och Riesling
Persika, passionsfrukt och lite hö i doften med spritsig citrus och passionsfrukt på tungan. En ganska standard NZ SB. Inte alls dålig, men inte speciellt märkvärdig heller. Billig efter taiwanesiska mått mätt, jag tror jag betalade mindre än NTD500, vilket skulle motsvara en dryg hundring i svenska pengar. Vilket i sin tur förmodligen innebär att den skulle gå på en 60-70 spänn på systemet. Det är nämligen inte bara Sverige som vräker på skatter på vin och sprit om det nu var nån som trodde det.
Andra svenska bloggar om: vin, Nya Zealand och Sauvignon Blanc
Jag hade tänkt börja med en Cabernet Sauvignon eftersom deras husvin är Casillero del Diablo och deras Cab är alltid god. Tyvärr sa R, en av de andra bartendrarna. De har bytt till Shiraz, men han bjöd på ett glas bara för att jag skulle få pröva. Tur det. Visserligen hade det lite svartpeppar och lite choklad och lite "plummy fruit" som de säger på etiketten, tillsammans med lite fatkaraktär och faktiskt god syra. Men det var just det, lite av varje och inte tillräckligt av något. Lite mesigt. Fast det hade trevliga tanniner, finkorniga och med den mildaste strävhet, nästan så där som det känns när Yinxin, hunden, slickar mig på handen. I Chile ska man dricka Cab eller Merlot och i Argentina Malbec. Inte Shiraz. Det fick bli en Orion bira istället, en japansk öl från Ryukyu-öarna, och en av de bästa ölen jag druckit på fat. D drack en japansk drink på gin, campari, galliano, limejuice och citronjuice med ett körsbär i. Småsött och syrligt med bitterheten från camparin ovanpå en mild enbärssmak. Gott.
Andra svenska bloggar om: vin
Den rappa, vassa och fräscha dialogen för osökt tankarna till en Nya Zeeländsk Sauvignon Blanc, och det är nog det perfekta Gilmore girls-vinet. I går kväll avnjöt vi dock en Penfolds Koonunga Hill tillsammans med ett par avsnitt eftersom vi inte hade nån NZ Sauvignon Blanc hemma. Koonunga är ett ganska gott vin med en mycket svartvinbärig och något kryddig doft, smak av svarta vinbär och ekfat med god syra, en nästan bränd överton av mörk choklad och en aning svartpeppar, mjuka tanniner och medellång, pepprig eftersmak med lite svarta vinbär. Fast det var litet för kraftigt för det här programmet. Det får nog bli en SB från NZ nästa gång.
Andra svenska bloggar om: vin